Nyheter

Även när det handlar om kärlek måste urfolksrätten respekteras, Karl-Petter Thorwaldsson

20 jan 2022

/oppet-brev-thorwaldsson-gallok.jpg

Idag har Amnesty Sverige, Amnesty Sápmi, Civil Rights Defenders, Fältbiologerna och Naturskyddsföreningen Norrbotten gjort ett gemensamt uttalande.

Det här med kärlek är ju väldigt subjektivt. Kärlek är sällan något vi som arbetar med mänskliga rättigheter och miljö har anledning att kommentera, än mindre ifrågasätta. Alla har vi rätt att älska vad och vem vi vill. Men när Sveriges nya näringsminister, Karl-Petter Thorwaldsson, en av sina första dagar på jobbet, utbrister att han – och hela socialdemokratin, låter han förstå – ÄLSKAR gruvor, ja då höjs ett och annat ögonbryn i människorätts-Sverige. Och där måste vi kliva in i debatten. För när föremålet för de heta känslorna är gruvindustrin, och när mineralfyndigheterna återfinns i Sápmi, finns ett urfolksrättsligt regelverk som måste följas.

I går, den 19 januari, gick tiden ut för samebyarna att yttra sig om järnmalmsgruvan i Gállok, och inom ett par veckor förväntas regeringen fatta beslut. Om gruvan i Gállok blir verklighet kommer den att skära av renbetesmarkerna för Jåhkågasska och Sirges samebyar och sannolikt omöjliggöra renskötseln i området. Då förstör den stora delar av den samiska kulturen där. Även andra samebyar skulle påverkas starkt. Och det är anledningen till att vi påminner om urfolksrättens existens och relevans just nu. 

Men urfolksrätten är också central för grafitfyndigheten i Vittangi där en gruva allvarligt skulle påverka renskötseln för inte färre än fem samebyar. Och för den planerade nickelgruvan i Vapsten där de tänkta dagbrotten skulle skada lavbetesmarken och skära av centrala flyttvägar för renarna. Även många andra gruvprocesser pågår i Sápmi, inte minst i Kiruna/Malmfälten där trycket på samebyarna bara ökar. Sverige har fått internationell kritik, om och om igen, för kränkningar av de internationellt bindande urfolksrättsliga förpliktelserna. Kränkningar sker i synnerhet i samband med naturresursutvinning – framförallt men inte enbart kopplad till gruvnäringen – på samiska traditionella marker, avgörande för samisk kultur och samiska näringar. 

Det handlar inte om ett "intresse" – rennäringen – som kan vägas mot andra "intressen" – arbetstillfällen, mineralutvinning, ekonomi, vilket regeringen och myndigheterna ofta hävdar i gruvärenden. Det handlar om att respektera Sveriges urfolks grundläggande mänskliga rättigheter. Inte minst gäller det att ta på allvar urfolksrättens krav på fritt och informerat förhandssamtycke, FPIC, såväl i minerallagstiftningen som i gruvpraktiken. FPIC är inte detsamma som ett veto, vilket den svenska regeringen återkommande hävdat. Men det är en princip som innebär att samiskt inflytande måste säkras genom hela processen, och om ett beslut ska fattas som går emot de samiska rättigheterna måste detta motiveras mycket, mycket väl för att vara urfolksrättsligt godtagbart. Gäller det stora och oåterkalleliga ingrepp på traditionell mark som allvarligt hotar urfolkets kultur, ja då, enligt FN:s expertorgan EMRIP, kan FPIC innebära att ingreppet inte får ske.

FN:s dåvarande särskilda rapportör för urfolksfrågor, James Anaya, publicerade 2011 en rapport om hur såväl urfolksrättigheter som miljö påverkas av utvinningsindustrin. I rapporten konstaterar han att kränkningar av urfolks rätt till mark, kultur och självbestämmande kränks regelmässigt över hela världen till följd av gruvindustrin och annan naturresursutvinning. Han uttalar att krafttag måste tas för att skärpa regelverken, övervaka att de följs och, inte minst, ge urfolken mycket större inflytande över processer där utvinning av naturresurser planeras. FN-rapportörens slutsatser och rekommendationer bör studeras noggrant av en minister som säger sig älska gruvor.

Det borde räcka med att internationella experter och människorättsorgan om och om igen riktar kritik mot Sverige och med emfas understryker att den svenska tolkningen av urfolksrätten inte håller, i synnerhet inte i fråga om mineralutvinning. Även inhemska auktoriteter konstaterar samma sak. 

Samernas intresse av att kunna vidmakthålla sin kultur, däribland renskötseln, ska vid en sådan avvägning tillmätas särskild vikt. Det skriver Högsta domstolen i Girjasdomen (punkt 92).

den uppmärksammade Girjasdomen från januari 2020 uttalade Högsta domstolen att "vid tillämpningen av nationell lagstiftning [ska] vederbörlig hänsyn tas till urfolks sedvänjor och sedvanerätt". Detta följer av artikel 8.1 i ILO:s konvention nr 169 som, även om den inte ratificerats av Sverige, "i denna del [får] anses ge uttryck för en allmän folkrättslig princip". HD underströk också att Sverige i sin lagtillämpning måste ta hänsyn till FN:s deklaration om urfolks rättigheter. Detta betyder, enligt domstolen, att om det utgör en förutsättning för vidmakthållandet av den samiska kulturen kan det vara nödvändigt att tillförsäkra samiska grupper fortsatt tillgång till mark som de traditionellt har brukat. 

I Gállok, Vittangi, Vapsten och flera andra områden i Sápmi är fortsatt tillgång till de aktuella renbetesmarkerna en sådan förutsättning.

Du behöver inte älska urfolksfrågorna, Karl-Petter Thorwaldsson. Men visa oss att vi kan lita på att du respekterar det folkrättsliga regelverket.

Det har gått 14 år sedan 2007 när den svenska regeringen inför FN utfärdade sin röstförklaring om att kollektiva rättigheter alltid underordnas individuella rättigheter och att FPIC aldrig innebär kollektiv vetorätt. Under den tiden har urfolksrätten utvecklats. Det har FN understrukit gång på gång. Och det har Sveriges högsta domstol begripit. Nu är frågan: hur mycket har Sveriges regering hängt med i svängarna?

Ett obestritt faktum, i alla gruvärenden, är att när de berörda markerna ligger i Sápmi måste de urfolksrättsliga principerna, inte minst den om FPIC, genomsyra tillämpningen av minerallagen, miljöbalken och andra relevanta regelverk. Nu ligger ett beslutsunderlag om gruvan i Gállok på bordet. Du behöver inte älska urfolksfrågorna, Karl-Petter Thorwaldsson. Men visa oss att vi kan lita på att du respekterar det folkrättsliga regelverket.

Anna Johansson, t.f generalsekreterare Amnesty International Sverige
Johanna Westeson, sakkunnig i diskrimineringsfrågor Amnesty International Sverige
Erik Törnlund, ordförande Amnesty Sápmi 
John Stauffer, chefsjurist Civil Rights Defenders
Leo Rudberg, ordförande Fältbiologerna
Marcus Lidström, ordförande Naturskyddsföreningen Norrbotten

Ella-Karin Nårsa, 15 år: Högt pris för gruvdrift i Gállok i 14 år

20 jan 2022

Ännu en gång har staten vänt ryggen till oss samer när man planerar att öppna en gruva i Gállok utanför Jokkmokk. En gruva som kommer påverka min framtid och alla andra generationer framöver. Vi samer har levt på renskötseln, skogen, jakten, fisket och allting annat som naturen har att ge. Allt detta kommer nu att bli förstört. Min framtid och stora delar av mitt arv, som jag är väldigt stolt över, kommer försvinna när gruvan byggs. Allt, för en gruva som kommer att vara i bruk i endast 14 år.

/allmanningen-jokkmokk-gallok.jpg

Hela processen med Gállok och att få en gruva där har nu pågått i cirka 10 år. Allting började med att Beowulf Mining (ett brittiskt gruvbolag) provborrade för att se hur mycket järnmalm som fanns där. Men det var nog inte bara järnmalmen som de ville åt utan i samma veva skulle de nog också se vilka andra mineraler som fanns i Gállok. Därefter skulle de börja med en gruva, som sedan skulle leda till fler. I området där gruvan ska ligga kommer bland annat tre samebyars framtid att påverkas dramatiskt – Jåhkåkaska, Sirges och Tuorpon.

År 2013 blev det en stor demonstration mot gruvprojektet. Det kom demonstranter från hela Sverige och Sápmi. Bland annat så var alla de tre sametingen från Sverige, Norge och Finland samt FN-observatörer på plats i Gállok för att visa sitt stöd för kampen mot gruvplanerna. Demonstranterna gjorde allt i sin makt för att stoppa det hela. Poliser strömmade till för att hindra demonstranterna och låta gruvfolket fortsätta göra sina sprängningar. Man rev tornen som demonstranterna byggt och plockade med våld bort blockeringarna som lagts upp på vägen. 

/renskotare-under-atjek.jpg

Tack vare detta stora motstånd samt att Länsstyrelsen, Boverket och Naturvårdsverket yrkade på ett avslag på Beowulf Minings ansökan om att öppna en gruva i Gállok så valde gruvbolaget att backa tillfälligt. Ärendet hamnade slutligen på regeringens bord. Där blev det sedan liggande fram tills nu.

Regeringen ska nu i början av februari säga antingen JA eller NEJ till en gruva. Med stor sannolikhet så kommer regeringen att säga ja, eftersom nuvarande regering säger sig älska gruvor.

/gallok-ett-kulturlandskap.jpg

Blir denna gruva till verklighet så kommer marken i området samt Luleälven och omkringliggande vattendrag att bli förorenade och förgiftade för all framtid. Men den allra största konsekvensen är att när de väl börjar spränga för gruvan så finns risken att det blir sprickbildningar i de dammar som finns i området. Om en vattendamm skulle rasa till följd av sprickbildningarna så kommer vattnet i magasinen att börja rusa fritt nerför älven med följd att även de andra dammarna som ligger längre ner längs älven rasar. Vilket gör att vattnet kommer att dränka allt i sin väg. Det kommer att bli en flodvåg så hög att det kommer lägga både Boden och Luleå under vatten.

Återigen ställer jag frågan: Var kommer jag och alla andra i kommande generationer att kunna vara för att fiska, jaga, plocka bär och bedriva renskötsel med mera om områden som Gállok blir förstörda för all framtid? Är allt det här värt en gruva som kommer att vara i bruk i endast 14 år?

Ella-Karin Nårsa, 15 år

Debattartikeln har publicerats i Norrbottens-Kuriren 2022-01-19

Foto: Tor L Tuorda
Bild 1: Kalhygge i Gállok där provborrningarna för gruvan har genomförts, intill Luleälven och världsarvet Laponia
Bild 2: Renkötare från Jåhkågasska tjiellde flyttar sina renar längs Lilla Lule älv på det reglerade Parkimagasinet. De stannar till under berget Átjek och fortsätter nästa dag förbi Gállok
Bild 3: Kulturlandskap vid Gállok

 

Östersunds kommun: Samers bruk av mark och vatten ska främjas

13 jan 2022

Den 1 januari 2019 skärptes Minoritetslagen. I paragraf 5b står det att kommuner ska anta mål och riktlinjer för sitt minoritetspolitiska arbete. Nu har Östersunds kommun tagit fram nya riktlinjer för att leva upp till minoritetslagen. De skriver bland annat: "samers användning av mark och vatten ska lyftas fram och beaktas i planarbete och kommunala beslut. Det gäller såväl renskötsel som samers traditionella resursutnyttjande, landskapets kulturhistoriska och andliga värden".

/istock-540127740.jpg

Med en ambitiös minoritetspolitik vill kommunen bidra till att skapa stora kulturella, sociala och ekonomiska värden för hela kommunen och regionen. Riktlinjerna i Östersunds kommun syftar till:

  • att tydliggöra den lagstiftning som reglerar nationella minoriteters rättigheter
  • att ange ambitionsnivån för kommunens arbete med nationella minoriteter
  • att klargöra skillnaden i kommunens prioriteringar i fråga om å ena sidan samtliga minoriteters rättigheter enligt minoritetslagens grundskydd, å andra sidan samers rättigheter då kommunen ingår i förvaltningsområdet för samiska.

Ställningstaganden

  1. Samiska och övriga nationella minoritetsbarn och ungdomar ska ges likvärdiga förutsättningar som majoritetsbefolkningen att utveckla sitt språk, sin kultur och identitet. Denna rättighet ska prioriteras såväl i utbildningssystemet som på fritiden. Kommunen säkerställer att samiska barn har reellt inflytande under former som anpassas till deras förutsättningar i frågor som berör dem, samt att alla kommunens elever får kunskaper av god kvalitet om urfolket samernas och övriga nationella minoriteters historia och situation nationellt och lokalt.

  2. Samer ska få sociala insatser, vård och omsorg av samiskspråkig personal med kompetens i och lyhördhet för samisk kultur. När någon som tillhör en nationell minoritet önskar sociala insatser, vård eller omsorg helt eller till väsentlig del på finska, jiddisch, romani chib eller meänkieli ska kommunen sträcka sig långt för att tillgodose önskemålet. Samer och personer som tillhör övriga nationella minoriteter och får kommunala sociala insatser, vård eller omsorg ska få möjlighet att bibehålla sin kultur och identitet.

  3. Östersund ska vara en attraktiv kommun för samer att leva i där samer och samisk kultur lyfts fram som en självklar och berikande del av samhället. Kommunen skapar förutsättningar för revitaliseringen och utvecklingen av samiskt språk och kultur. Kommunen säkerställer att medborgare, personal och förtroendevalda får kunskap om samisk kultur och dess starka samband med traditionell samisk mark. Kommunen säkerställer att all personal och förtroendevalda får grundläggande information om kommunens skyldigheter enligt minoritetslagen.

  4. Samers möjlighet att använda mark och vatten som en grund för sin urfolkskultur ska främjas i kommunal verksamhet. Samers användning av mark och vatten ska lyftas fram och beaktas i planarbete och kommunala beslut. Det gäller såväl renskötsel som samers traditionella resursutnyttjande, landskapets kulturhistoriska och andliga värden och som förutsättning för vidareförandet av traditionell samisk urfolkskunskap. Traditionell samisk kunskap om uthålligt brukande av mark och vatten ska tillvaratas i kommunens hållbarhetsarbete.

  5. Samer ska ha reellt inflytande i kommunala frågor som berör dem. Samtliga nämnder ansvarar för att kartlägga vilka frågor som samer anser berör dem och samråda med dem i dessa enligt minoritetslagens definition. Nämnderna ansvarar för att regelbundet informera om nationella minoriteters rätt till inflytande. De ska kartlägga vilka frågor som övriga nationella minoriteter anser berör dem och vill ha inflytande i, samt beakta denna vilja.

  6. Medborgarna ska informeras om sina rättigheter till myndighetskontakter på samiska, finska och meänkieli. Samtliga nämnder ansvarar för att informera samer och övriga nationella minoriteter om deras rättigheter enligt minoritetslagen på ett sätt som är anpassat efter deras behov och önskemål.

  7. Kommunen ska vara en föredömlig arbetsgivare för arbetstagare med kompetens i nationella minoritetsspråk och nationella minoritetskulturer. Kommunen värdesätter och förvaltar den resurs som medarbetare med minoritetsspråkskompetens och kompetens om samisk, judisk, romsk, sverigefinsk och tornedalsk kultur utgör. Vid nyanställningar ska samisk språk- och kulturkompetens ses som en tillgång.

Källa: Östersunds kommun, sammanträdesprotokoll kommunfullmäktige 2021-12-20

Samisk förvaltning av naturresurser perioden 1550–1800

10 jan 2022

Två forskare från Sveriges lantbruksuniversitet beskriver hur rätten att utnyttja olika marker bestämdes bland samer i Sverige från mitten av 1500-talet fram till slutet av 1700-talet. Berättande källor och domstolsprotokoll från lulesamiskt område visar hur rättigheter knutna till jakt, fiske och renbete förändrades i takt med ekonomin. När jakt- och fiskeekonomin blev allt mer präglad av renskötsel förändrades också vem som fick rätt att utnyttja olika resurser.

/dombocker.jpg

Jesper Larsson och Eva-Lotta Päiviö Sjaunja har kombinerat nobelpristagaren Elinor Ostroms teorier och metoder kring kollektivt nyttjade tillgångar med en närläsning av historiskt källmaterial. På detta sätt visar de hur skickligt och målmedvetet samer sinsemellan förhandlade om hur rättigheter till bete, fiskevatten och jaktområden skulle fördelas. De kan också visa hur olika naturgivna förutsättningar, som skog och fjäll, påverkade vilka rättigheter samiska hushåll hade till olika resurser.

Jakt – en samisk rättighet

skogsområdena var rättigheterna till jakt och fiske mer exklusiva till sin karaktär, ofta med ensamrätt för enskilda samiska hushåll till fisk och bytesdjur i särskilda marker och vatten. Från 1600-talet var jakten i fjällen mer tillgänglig och bland annat öppen för fattiga samer. Det är tydligt att jakten var en rättighet som tillhörde samerna i undersökningsområdet. 1749 kom den första lagstiftningen som klargjorde nybyggarnas begränsade jaktområden.

I och med att många samiska hushåll övergick till storskalig renskötsel under 1600-talet ökade behovet av sommarbete i fjällen och vinterbete i skogen. Det var en utveckling som började hos de samer som levde närmare fjällen, men som under 1700-talet också spreds till många samer i skogsområdena. Med tiden uppstod en intensiv diskussion mellan samiska hushåll om vem som hade rätt till vilka betesområden. Den handlade inte minst om behovet av tillfälliga betesplatser längs flyttvägarna när renarna skulle flyttas mellan skogen och fjällen. För att den storskaliga renskötseln skulle fungera optimalt behövde renägarna komma överens om gemensamma regler för beten och flyttvägar över stora områden.

Handelnätverk och konfliktlösning

Renskötseln ökade i betydelse då handeln i området ökade och det byggdes upp stabila handelsnätverk. Förändringarna i markanvändningen drevs på av att samerna sinsemellan förhandlade om rättigheterna till olika betesmarker, fiskevatten och jaktområden. Svårlösta konflikter om dessa resurser mellan samiska hushåll reglerades i den lokala rätten som sammanträdde en gång per år i samband med vintermarknaden.

Rätten bestod av en svensk huvuddomare och 12 samiska nämndemän, som bland annat gav förslag på lösningar i samråd med de tvistande. Nämndemännen kom från de samiska byar som ingick i rättens område och hade mycket god kunskap om den lokala markanvändningen, vilket representanter för den svenska staten saknade.

– Att beslut kring markanvändningskonflikter på 1600- och 1700-talen fattades av domstolen, som var en del av det svenska rättsväsendet, kan bara tolkas som att den svenska staten bekräftade de samiska institutionernas roll, och såg den samiska markanvändningen som legitim, säger Jesper Larsson.

Långsiktig förvaltning av naturresurser

I boken används ett tvärvetenskapligt angreppsätt som inte bara fokuserar på samernas sociala organisation utan också analyserar hur det samiska samhället och de ekologiska förutsättningarna är sammanvävda.

Boken ger en ny bild av hur skickligt och systematiskt den samiska befolkningen organiserade och förvaltade naturresurser, och hur de skapade välfungerande institutioner för långsiktig förvaltning.

– Sådan kunskap är ett viktigt bidrag till den aktuella diskussionen om urfolks rättigheter, säger Eva-Lotta Päiviö Sjaunja.

Fakta om boken

/larsson-paiviosjaunja2022_omslag-600.jpg

Boken “Self-Governance and Sami Communities. Transitions in Early Modern Natural Resource Management” har skrivits av agrarhistorikerna Jesper Larsson och Eva-Lotta Päiviö Sjaunja från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och ges ut av förlaget Palgrave Macmillan.

Boken riktar sig i första hand till den akademiska världen, men också till beslutsfattare och tjänstemän. Den kan också läsas av alla som är intresserade av samisk historia, särskilt hur markanvändningen har förändrats över tid.

Här kan du ladda ner en PDF av boken utan kostnad.

Centerpartiet föreslår nytt uppdrag till Forum för levande historia

6 jan 2022

/forum-for-levande-historia.jpg

Representanter för Centerpartiet, däribland vice partiledare Linda Modig, anser att Forum för levande historia bör få till uppgift att beskriva och informera om Sveriges förtryck av samerna och nationella minoriteter. Det är inte bara urfolkets och minoriteternas historia, utan en del av vår gemensamma historia, av majoritetssamhällets historia. Uppdraget bör läggas in i myndighetens regleringsbrev, skriver de i en motion till konstitutionsutskottet.

Under den allmänna motionstiden hösten 2021 lämnade nio riksdagsledamöter från Centerpartiet, däribland vice partiledare Linda Modig, en kommittémotion till konstitutionsutskottet.

De skriver att ”processerna med sannings- och försoningskommissionerna nu inletts är mycket välkommet och efterlängtat. Utan en ordentlig genomlysning där saker lyfts upp i ljuset kan Sverige inte göra sig fritt från förlegade och diskriminerande föreställningar om samer och nationella minoriteter. Men Sveriges förtryck av samerna och nationella minoriteter är emellertid inte bara urfolkets och minoriteternas historia, utan en del av vår gemensamma historia, av majoritetssamhällets historia.

Centerpartiet anser därför att Forum för levande historia bör få till uppgift att beskriva och informera om hur Sverige behandlat samer, tornedalingar, lantalaiset och kväner, judar, romer och sverigefinnar med bland annat rasbiologi, skallmätningar, tvångsförflyttningar, nomadskolor, arbetsstugor och assimilering.

Uppdraget bör läggas in i myndighetens regleringsbrev, men bör utföras och utformas i nära samarbete med den samiska befolkningens och övriga minoriteters befolkning”.

Motionen är inlämnad av Linda Modig, vice partiledare, Per Schöldberg, ledamot i konstitutionsutskottet och Malin Björk, suppleant i konstitutionsutskottet, tillsammans med Jonny Cato, Johan Hedin, Martina Johansson, Ola Johansson, Lars Thomsson och Helena Vilhelmsson.

Motionen (2021/22:3217) kommer att behandlas i konstitutionsutskottet.

 

Myndighetens uppdrag idag

Myndigheten Forum för levande historia har särskilt i uppdrag informera om Förintelsen och kommunismens brott mot mänskligheten. Här finns förordningen med instruktion för Forum för levande historia.

Riksdagsfråga om hatbrott mot samer

26 dec 2021

/rasism-mot-samer.jpg

Lina Nordquist från Liberalerna har nyligen ställt en fråga om hat och hot mot samer till justitie- och inrikesminister Morgan Johansson, Socialdemokraterna. Hon skriver bland annat ”Jag anser att den person som dödar eller plågar renar för att renarna är en symbol för samisk kultur och tillhör just samerna bör utredas och dömas för hatbrott snarare än för stöld”.

Det är en fråga som Anders Ygeman (S) var beredd att titta på redan 2015 när han var inrikesminister. Han skulle då föra frågan vidare till justitieminister Morgan Johansson (S).

Ingenting på det juridiska området har förändrats sedan dess, vilket TV4 lyfte fram i dokumentären ”Samehatarna” i maj 2021.

När Högsta domstolen i januari 2020 gav Girjas sameby rätt att förvalta jakt och fiske i samebyns område ovanför odlingsgränsen eskalerade samehatet, hoten och dödandet av renar.

I år gav författaren Ann-Helén Laestadius ut boken "Stöld", en roman som bygger på verkliga händelser, runt hundra polisanmälningar om renplågeri och skjutningar från en enda sameby. 

Svenska Samernas Riksförbund (SSR) har länge begärt strängare straff när det gäller renplågeri och tjuvskjutningar av renar. I oktober 2021 skrev SSR i ett pressmeddelande att de förväntar sig att ”ansvariga ministrar inte duckar längre”, utan tar sig tid att träffa dem.

Morgan Johansson har gett ett skriftligt svar till Lina Nordquist där han bland annat skriver att brott som gäller renar redan idag vara hatbrott. Han skriver också att ”särskilda åtgärdsprogram mot olika former av rasism; afrofobi, antisemitism, antiziganism, islamofobi, och rasism mot samer ska tas fram”.

När regeringen presenterade den nationella planen mot rasism 2016 innehöll den en rad konkreta åtgärder, som omfattade ovanstående grupper inklusive hbtqi-personer, men inte samer. Att justitieministern nu lovar att även urfolket samerna ska inkluderas i de särskilda åtgärdsprogram som ska tas fram är ett löfte som vi inom Amnesty Sápmi kommer att granska särskilt.

Nedan kan du läsa Lina Nordquists skriftliga fråga och Morgan Johanssons skriftliga svar. Det finns även publicerat på riksdagens webbplats.

Lina Nordquist (L) har ställt en skriftlig fråga om hat och hot mot samer till justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S) den 7 december 2021.

”Genom historien har människor i Sverige på samma gång trängts undan av andra invånare och tvingats till assimilering. Samerna behandlades grymt och förtrycktes innan de erkändes som urfolk med rätt till egen kultur och eget samhällsliv och språk.

Motsättningar ligger kvar mellan människor i Sápmi. Hatfulla yttringar förekommer fortfarande och även direkta hot och våldsdåd. Ett grymt sätt att hota och inge rädsla är att ge sig på samernas renar – att utstuderat plåga och döda älskade tamdjur som är betydelsefulla symboler för Sápmi och den samiska kulturen.

Jag anser att den person som dödar eller plågar renar bör utredas och dömas för hatbrott snarare än för stöld.

Det är ovanligt att någon döms för dessa brott. Ofta betecknas de som stöld, det vill säga att ta något från någon annan, ”med uppsåt att tillägna sig det” (brottsbalken, 8 kap. 1 §), men djuren lämnas ofta kvar på brottsplatsen. Jag anser att den person som dödar eller plågar renar för att renarna är en symbol för samisk kultur och tillhör just samerna bör utredas och dömas för hatbrott snarare än för stöld.

Jag anser också att regeringen behöver följa upp om den nationella planen mot rasism och liknande former av fientlighet och hatbrott är tillräckligt verksam mot hat och hot mot samer. Det är avgörande att berörd polis och Åklagarmyndigheten har kunskap, verktyg och resurser för att utreda dessa brott. Regeringen bör även klarlägga om mer behöver göras.

Med anledning av detta vill jag fråga justitie- och inrikesminister Morgan Johansson:

Anser ministern att regeringen arbetar tillräckligt effektivt för att sätta stopp för hot och hatbrott mot samer, och om inte, avser ministern vidta några åtgärder inom sitt ansvarsområde?”

Morgan Johansson (S) svarar den 15 december 2021 på frågan av Lina Nordquist (L).

”Lina Nordquist har frågat mig om jag anser att regeringen arbetar tillräckligt effektivt för att sätta stopp för hot och hatbrott mot samer och om inte, om jag avser vidta några åtgärder inom mitt ansvarsområde.

Sverige ska vara ett land fritt från rasism. Hat och hot som drabbar människor i deras vardag ska bekämpas. Flera insatser pågår inom ramen för den nationella planen mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott. Med den nationella planen som utgångspunkt kommer regeringen också att fortsätta och förstärka arbetet. Särskilda åtgärdsprogram mot olika former av rasism; afrofobi, antisemitism, antiziganism, islamofobi, och rasism mot samer ska tas fram.

Polismyndigheten är en av de myndigheter som höjt ambitionsnivån avseende hatbrott. Vid myndigheten finns en nationell kontaktpunkt för dessa frågor och i alla polisregioner finns utpekade demokrati- och hatbrottsutredare. Vidare har Polismyndigheten fått i uppdrag att fortsatt höja förmågan att bekämpa hatbrott samt andra brott som hotar demokratin. Uppdraget har flera delar. En del är att Polismyndigheten ska redovisa resultat av det arbete som bedrivs för att förstärka den brottsutredande förmågan och uppklaringen av dessa brott.

Tidigare i höstas fick Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, i uppdrag att kartlägga förekomsten av olika former av rasism i digitala miljöer. I uppdraget ingår att ta fram analysrapporter och att samverka med Forum för levande historia, Polismyndigheten, Statens medieråd och andra relevanta aktörer för att sprida den kunskap som tas fram.

Beroende på motivet kan brott som gäller renar redan idag vara hatbrott.

Alla slags brott kan vara hatbrott. Om ett brott ska bedömas som hatbrott beror på om det finns ett hatbrottsmotiv, dvs. att ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av t.ex. etniskt ursprung. För brott som har begåtts med hatbrottsmotiv finns en särskild straffskärpningsgrund som innebär att de brotten kan straffas hårdare. Beroende på motivet kan brott som gäller renar alltså redan idag vara hatbrott.

Regeringen har därutöver markerat allvaret i stölder som begås systematiskt. Den 1 mars 2021 infördes en ny kvalifikationsgrund om systematik i straffbestämmelsen om grov stöld. Kvalifikationsgrunden innebär att systematiska inslag vid stöldbrottslighet ska få ett större genomslag vid bedömningen av om ett brott är grovt. År 2017 skärptes också straffskalorna för skadegörelse och grov skadegörelse. Samtidigt kompletterades bestämmelsen om grov skadegörelse med en kvalifikationsgrund som bland annat innebär att om skadegörelsen innebär en särskild integritetskränkning, bör brottet kunna bedömas som grovt även om skadan i ekonomiskt hänseende inte kan sägas vara betydande.

Arbetet med att bekämpa hatbrotten är en prioriterad fråga för regeringen och flera åtgärder har vidtagits inom mitt ansvarsområde. Jag följer dock arbetet noga för att vid behov kunna vidta ytterligare åtgärder”.

Uppmaning till regeringen: Avslå ansökan om gruvtillstånd i Gállok

20 dec 2021

Öppet brev till näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson (S)

/fotograf-tina-eriksson.jpg

Vi, undertecknande organisationer, skriver till dig angående regeringens ärende om bearbetningskoncession för området Kallak nr 1 (Gállok på samiska).

Berörda samer, lokalbor och miljö- och människorättsorganisationer har under åren visat ett omfattande engagemang för att synliggöra de allvarliga konsekvenser en gruva skulle få för omkringliggande naturvärden och det samiska folkets mänskliga rättigheter.

Exempelvis skulle en gruva i Gállok förstöra för den naturbetesbaserade renskötseln i området genom att skära av en viktig flyttled och minska betesområden för renar. Dessutom skulle en gruva ha inverkan på samisk markanvändning och den omkringliggande naturen genom buller, damm samt avfall som kan leda till olika former av miljöproblem. UNESCO har bedömt att en gruva skulle ha en stor, eller väldigt stor, inverkan på världsarvet Laponia.

Det samiska folket ska tillgodoses rättigheter enligt svensk grundlag och Sveriges internationella åtaganden för att inte diskrimineras. Vi ser positivt på att regeringen tagit initiativ för att utreda eller stärka det samiska folkets rättigheter de senaste åren. Dock ser vi ett återkommande problem med att det samiska folkets rättigheter kränks i samband med naturresursanvändning på markområden som är centrala för att samer ska kunna behålla och utveckla sin kultur.

Det finns dock centrala principer som regeringen är bunden av och som ska styra regeringens beslutsfattande i det aktuella ärendet om Gállok. Bland annat ska regeringen vid sin intresseavvägning särskilt väga in samernas intresse av att kunna vidmakthålla sin kultur, däribland renskötseln. Om det utgör en förutsättning för vidmakthållandet av den samiska kulturen kan det vara nödvändigt att tillförsäkra samer fortsatt tillgång till mark som de traditionellt har brukat. Regeringen är också skyldig att väga in urfolks rätt till land och vatten och andra folkrättsliga principer vid tolkningen av det svenska regelverket (NJA 2020 s. 3 p. 92-94 och 131).

FN har nyligen slagit fast att bearbetningskoncessionerna i ett annat ärende, Rönnbäcken, strider mot FN:s rasdiskrimineringskonvention på grund av att den svenska lagstiftningen brister i fråga om skydd för samiskt inflytande och egendom.

Regeringen behöver nu dra lärdom av den internationella kritiken och respektera praxis och mänskliga rättigheter för urfolk. Vi förväntar oss därför att regeringen avslår ansökan om bearbetningskoncession i Gállok.

Undertecknande (i bokstavsordning):

  • Amnesty International Sverige
  • Amnesty Sápmi
  • Civil Rights Defenders
  • Giron Sámi Teáhter
  • Greenpeace
  • Fältbiologerna
  • Jakt- och fiskesamerna
  • Jijnjevaerie sameby
  • Jonas Vannar, gruvsamordnare, Sirges sameby
  • Jåhkågasska Tjiellde sameby
  • Landsförbundet Svenska Samer
  • Landspartiet Svenska Samer
  • Naturskyddsföreningen
  • Riksorganisationen Same Ätnam
  • Sameföreningen i Stockholm
  • Sáminuorra
  • Silbonah Sámesijdda
  • Stoppa gruvan i Rönnbäck i Björkvattsdalen, Tärnaby
  • Vuovdega – Skogssamerna

Läs mer:

Klicka här för att läsa Sametingets pressmeddelande om Gállok från den 20 december 2021.

Klicka här för att läsa senaste pressmeddelandet från Sámiid Riikasearvi (Svenska samernas riksförbund) från den 15 december 2021.

Klicka här för att lyssna på en intervju med två representanter från Amnesty Sápmi på plats i Gállok 2020.

Foto: Tina Eriksson

Budgetdebatt i riksdagen: Plus och minus i Sametingets budget

6 dec 2021

/partier-i-debatt.jpg

Amnesty Sápmi har granskat partiernas budgetförslag till Sametinget och budgetdebatten 1 december.

Den dåvarande S-MP-regeringen föreslog 61,8 miljoner. Här är övriga partiernas budgetförslag jämfört med regeringens (från plus till minus):

  • Vänsterpartiet + 31,5 Mkr
  • Sverigedemokraterna + 1 Mkr
  • Moderaterna +/- 0
  • Centerpartiet -72 Tkr
  • Liberalerna -100 Tkr
  • Kristdemokraterna -6 Mkr

De största skillnaderna hittar vi mellan Vänsterpartiet, som ville höja anslagen med 31,5 miljoner, och Kristdemokraterna, som ville sänka anslagen till Sametinget med 6 miljoner. Läs partiernas inlägg i riksdagsdebatten nedan.

Nu blev det varken en höjning eller sänkning. Den dåvarande regeringens budgetförslag (S-MP) gick igenom. Det innebär att Sametinget får 61,8 miljoner i anslag nästa år. Det kan jämföras med anslagen till:

  • Åtgärder för nationella minoriteter: 207,8 Mkr (däribland urfolket samer)
  • Kungliga hov- och slottsstaten:  149,2 Mkr
  • Integritetsskyddsmyndigheten: 125 Mkr
  • Institutet för mänskliga rättigheter (nyinrättat myndighet): 50 Mkr
  • Svenska institutet för europapolitiska studier samt EU-information: 31,5 Mkr

Här presenterar vi partiernas representanter i den talarordning som de deltog i budgetdebatten – Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet.

Hans Ekström (S)

Samerna är vår ursprungsbefolkning. Därför är det viktigt att vi nu får på plats den konsultationsordning, som ska stärka det samiska folkets rätt till inflytande och delaktighet. Till detta kommer också en förstärkning av resurserna till Sametinget.

I budgeten tillförs medel för att stödja de nationella minoriteternas organisering, men också medel för att kunna bevara de nationella minoritetsspråken och bygga upp språkcentrum för finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska. Detta är bra och efterlängtat av våra nationella minoriteter.

Den 1 januari inrättas Institutet för mänskliga rättigheter. Det är en viktig pusselbit för det långsiktiga arbetet och kommer att ha en viktig roll i säkerställandet av de mänskliga rättigheterna.

Jessica Wetterling (V)

Vi gör en satsning på över 30 miljoner kronor till Sametinget, urfolket samernas parlament. Det skulle kunna möjliggöra en språksatsning, som vi alla vet är mycket angelägen. Det går faktiskt inte att tillräckligt understryka hur akut situationen är för de samiska språken.

Samtidigt är Sametingets resurser starkt begränsade. Till exempel har det samiska biblioteket, som är en resurs för hela landet, enbart en halvtidstjänst i dag. Vi vill även införa stipendier för samiska språkstudier och ge Sametingets etiska råd ökade resurser för arbetet med repatrieringen av samiska kvarlevor och heliga föremål.

Tuve Skånberg (KD)

/…/ Därför vill jag passa på att stryka under vad V har sagt och vad vice ordföranden i S har sagt, det vill säga lyfta fram förstärkningen av samernas och romernas situation samt att ett nytt MR-institut ska inrättas. Vi ställer oss alla bakom detta, även Kristdemokraterna – som inte har varit så lite engagerade i frågan.

Jessica Wetterling (V)

Herr talman! Jag vill inte bara fråga ledamoten Tuve Skånberg i enskildhet, utan jag har en fråga som jag vill ställa här om Kristdemokraternas förslag till budget på detta område.

Igår inleddes Sametingets plenum i Kiruna. För en vecka sedan bad Svenska kyrkan samerna om ursäkt offentligt för de övergrepp och den diskriminering som kyrkan historiskt utsatt det samiska folket för. Man kan verkligen konstatera att kyrkan här ligger i framkant jämfört med staten.

I Kristdemokraternas förslag till budget minskas anslaget till Sametinget (3:1) med 6 miljoner. Sametinget nämns inte alls i Kristdemokraternas motion för utgiftsområde 1 och inte heller i Kristdemokraternas budget. De nationella minoriteterna nämns inte heller.

Jag vill därför fråga ledamoten Tuve Skånberg: Vad anser Kristdemokraterna att Sametinget ska skära ned på?

Tuve Skånberg (KD)

Herr talman! Först vill jag säga att de övergrepp som har skett mot det samiska folket, som jag själv räknar någon gen från, är oförsvarliga. Jag vill göra mitt absolut bästa – och det vill Kristdemokraterna också göra – för att detta inte ska glömmas och för att de ska få en ursäkt.

Att Svenska kyrkan gör det här är grundat i ett beslut som en fristående, självständig kyrka gör. Jag kan som privatperson värdesätta och uppmuntra det och tycka att det är bra, men jag kan som politiker inte lägga mig i vad en kyrka eller ett trossamfund gör. Men jag noterar det och ser det med tillfredsställelse.

Staten är en annan sak; det är på vårt bord. Jag menar att det är viktigt att stärka samernas situation, och det får göras med en omfördelning inom anslaget. Det är sant att det finns en minskning, men det är inte sant att vi inte vill stärka Sametinget.

Jessica Wetterling (V)

Herr talman! Med Vänsterpartiets budget skulle Sametinget tillföras över 30 miljoner. Vår avsikt skulle vara att rikta de pengarna särskilt till en språksatsning, för vi vet hur akut frågan är. Det är inte heller någon hemlighet, utan det har vi debatterat ofta i den här kammaren.

Ord behöver också följas av handling. På vilket sätt stärks samernas situation när Kristdemokraterna sänker sitt anslag till Sametinget med 6 miljoner?

Tuve Skånberg (KD)

Herr talman! Tänk om Vänsterpartiet och Jessica Wetterling hade varit med och förhandlat! Då hade det antagligen sett annorlunda ut. Välkommen att göra det i fortsättningen!

Camilla Hansén (MP)

I den rödgröna regeringens budgetproposition, som först lades på riksdagens bord, stärks nationella minoriteters kultur och rätt till språk, och lagskyddet mot diskriminering skärps. Efter årsskiftet inrättas Institutet för mänskliga rättigheter i Lund för att främja och bevara de mänskliga rättigheterna på nationell nivå. Rasism, hatbrott och intolerans hör inte hemma i Sverige. Verksamheter som motverkar eller förebygger rasism får utökat stöd.

Jag nämnde kort Institutet för mänskliga rättigheter som inrättas den 1 januari. Institutet får en viktig uppgift i att övervaka efterlevnaden av mänskliga rättigheter i Sverige. Detta är ett vallöfte från Miljöpartiet som nu infrias, och vi vill fortsätta att stärka institutets oberoende. Därför har vi motionerat om att en utredning behöver se över möjligheten att skydda uppdraget och ledningsformen i grundlag. Utifrån det engagemang för grundläggande rättigheter, som jag hör finns i konstitutionsutskottet, tror jag att det finns möjlighet att finna en samsyn även i denna viktiga fråga. Jag ser fram emot att diskutera detta.

Herr talman! Båda Sveriges folkvalda parlament sammanträder i dag. Jag vill säga några ord om Miljöpartiets politik för det samiska folket.

Tystnadens politik för det samiska folket har nått vägs ände. Relationerna mellan staten och urfolket samerna går närmast att beskriva som ett öppet sår, såväl historiskt som i vår samtid. Den strukturella rasism och diskriminering som det samiska folket genom historien har utsatts för får konsekvenser än i dag. Men någonting håller på att hända. De samiska perspektiven och frågorna ökar i synlighet runt om i samhället, bland annat genom Svenska kyrkans ursäkt till det samiska folket, vilket tidigare nämndes.

Det som förvånar mig lite i den budget som har gått igenom är att det där inte finns några prioriteringar för dessa frågor. Antingen betyder det att frågorna i detta läge inte är viktiga nog att förhandla om, eller så är man nöjd med det arbete den tidigare regeringen har gjort.

Det kommer att bli en viktig uppgift för den nya regeringen och den nya ansvariga ministern att inte bara fortsätta det arbete som pågår utan att hela tiden vilja lite mer. För när rättigheter stärks uppstår ett motstånd hos dem som oroar sig för att det innebär att deras rättigheter försvagas.

Jag vill särskilt understryka vikten av en konsultationsordning, som vi i riksdagen bereder, och för den sanningskommission som inrättas. Det är hög tid att det samiska folket får yttra sig i beslut som berör dem och att de får upprättelse.

Kom ihåg att det här utskottet ska värna grundlagarna! Det innebär att värna det samiska folkets och alla etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjlighet att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv. Behålla och utveckla är nyckelord. Jag kan försäkra er om att Miljöpartiet kommer att fortsätta bevaka de här frågorna i aktuella ärenden framöver.

Bakgrund

Den 1 december debatterades regeringens (S-MP) budgetförslag för utgiftsområde 1 – Rikets styrelse. Totalt handlar det om cirka 17,2 miljarder kronor ur statens budget.

Här ingår bland annat hovet, riksdagens ledamöter och partier, Riksdagsförvaltningen, Regeringskansliet, Justitieombudsmannen, Riksrevisionen, länsstyrelserna, mediestöd och åtgärder för nationella minoriteter.

Mest pengar går till Regeringskansliet, cirka 8,6 miljarder kronor. Cirka 3,5 miljarder kronor går till länsstyrelserna.

Lyssna på debatten här, eller läs alla debattinlägg.

Fem sametingspartier: Grön kolonialism och exploateringar i Sápmi

5 dec 2021

/vindkraft_raftsjohojden-1.jpg

Vi samer lever redan i en verklighet där markerna ständigt krymper och fragmenteras. Vi kräver att regeringsföreträdare, myndigheter, företag och beslutsfattare respekterar samers urfolksrättigheter och rätt till inflytande och inte driver på projekt som kränker urfolksrättigheter. Vi accepterar ingen grön kolonialism, varken här eller någon annanstans. Det skriver fem partier i Sametinget i ett gemensamt uttalande.

”Vi sametingspartier ser med stor oro på den utveckling där den gröna omställningen används för att driva på ytterligare exploateringar i hela Sápmi. Många samer kan vittna om klimatförändringarna och lever idag i ett alltmer oförutsägbart klimat som påverkar samiska livsföringar, renskötseln, fisket, kultur, näringar, matförsörjning, den biologiska mångfalden, ekosystemen och livet i markerna. Detta är en situation vi delar med urfolk världen över. 

I Världsbankens studie redovisas att 80 procent av planetens biodiversitet sammanfaller med urfolkens traditionella marker som bara utgör 22 procent av planetens markyta. Slutsatsen måste vara att urfolkens hållbara förvaltning av markerna och naturresurserna bevarar planetens biodiversitet och är nyckeln för en hållbar framtid för hela mänskligheten.

Samtidigt lever vi samer i en verklighet där markerna ständigt krymper och fragmenteras. Marker som är livsavgörande för oss som urfolk, som bär vår kultur, renbetet, fisket, jakten, våra näringar, vårt språk, vårt kulturarv och utgör generationers förutsättningar för att fortsätta leva och verka i Sápmi.

/mwp_sveaskog_akkajaur-2.jpg

Hotet mot markerna är ständigt pågående. Nu används klimatomställningen som argument för att driva på ytterligare exploateringar av bland annat gruvprojekt, vindkraftsprojekt, batterifabriker, skogsavverkningar, industrialisering och järnvägar. 

Flera uttalanden och ageranden görs nu från svenska politiker, industrin och lobbyorganisationer för att underlätta för ”gröna” projekt. Vi sametingspartier ser allvarligt på hur gröna argument försöker stressa fram ytterligare exploateringar. Däremot talas det inte om behovet av ökad cirkulär ekonomi, minskad resursförbrukning, miljörisker, återvinning och resurshushållning.

Omställningen är inte heller hållbar om den sker utan ett reellt inflytande.

Våra sametingspartier framhåller att klimatomställningen aldrig kan bli hållbar om den sker på bekostnad av det samiska folkets och enskilda samers möjligheter att leva kvar i sina traditionella marker och föra sina livsföringar, sin kultur, näringar, marker och vatten vidare till kommande generationer.

/aitik-gruvan-gallivare-fotograf-tor-l-tuorda.jpg

Omställningen är inte heller hållbar om den sker utan ett reellt inflytande från alla samer som berörs och i enlighet med samers status som urfolk och internationell urfolksrätt. 

Våra sametingspartier välkomnar i sammanhanget domen som Norges Høysterett meddelade 11 oktober 2021 angående vindkraftsprojekt i Fosen där koncession ogiltigförklarades eftersom utbyggnaden kränker samers rätt till kulturutövning, enligt FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR). 

Norges Høysterett konstaterade enhälligt att rättigheterna kränkts och att koncession och expropriationstillåtelse därför är ogiltiga. Samma FN-konvention är ratificerad i Sverige. Våra sametingspartier påtalar vikten av att Høysterettens dom får genomslag i hela Sápmi, även på den svenska sidan.

Vi kräver att regeringsföreträdare, myndigheter, företag och beslutsfattare respekterar samers urfolksrättigheter.

Vi kräver att regeringsföreträdare, myndigheter, företag och beslutsfattare respekterar samers urfolksrättigheter och rätt till inflytande och inte driver på projekt som kränker urfolksrättigheter och påverkar vår hälsa negativt. 

Vi kräver att pågående markexploateringar stoppas och omprövas utifrån rättsutvecklingen i Høysterettens dom. Vi accepterar ingen grön kolonialism, varken här eller någon annanstans”.

Uttalandet antogs i samband med Sametingets plenum i Giron 2 december 2021 av följande sametingspartier:

  • Jakt- och fiskesamerna 
  • Landspartiet Svenska Samer
  • Min Geaidnu
  • Sámiid Riikkabellodat – Samelandspartiet
  • Vuovdega – Skogssamerna

Foto: Vasa Vinds vindkraftsanläggning på Raftsjöhöjden - privat
Foto: Sveaskogs kalhygge i Akkajaur, Mattias Westerberg
Foto: Aitiks gruva i Gällivare, Tor L Tuorda

Nordiska museet tar initiativ till dialog om samiska samlingar

3 dec 2021

/samisk-ceremonitrumma-1874-foto-jan-gustavsson-ajtte-och-nordiska-museet.jpg

Nordiska museet i Stockholm förvaltar en av världens största museisamlingar av föremål och arkivhandlingar om samisk kultur och historia. Nu tar museet initiativ till en bred dialog om dessa samlingars framtid.

Nordiska museet har mer än 8 000 kulturhistoriska föremål som relaterar till samisk kultur och historia. Därtill kommer omfattande arkivhandlingar och historiska fotografier. Museets kommande basutställning om Norden under de senaste 500 åren, med planerad öppning 2023, kommer att berätta om samisk historia och kultur.

Nordiska museets har tagit initiativ till en utredning om framtiden för stiftelsens samiska samlingar i nära samarbete med Ájtte-museet i Jokkmokk. Utredningen ska påbörjas 2022 och bygga på en bred dialog med olika intressenter. Centralt blir diskussioner om hur samlingarna bäst ska förvaltas i framtiden och hur de bäst kan användas för att berätta om samisk historia och kultur. 

”Jag är glad över att vi kan konkretisera arbetet med de samiska samlingarnas framtid. Vi har ambitionen att göra detta på ett genomarbetat och långsiktigt sätt och i dialog med företrädare för det samiska samhället och betydelsefulla intressenter”, säger Sanne Houby-Nielsen, arkeolog och chef för Stiftelsen Nordiska museet.

Det pågår en internationell debatt om urfolks rättigheter till kultur och kulturarv, som ofta handlar om återförande av kulturarv som har samlats in i äldre tider. I Norge och Finland har samiska samlingar från nationella museer i Oslo och Helsingfors överförts till institutioner i Sápmi.

I Sverige är sedan början av 1980-talet Ájtte huvudmuseum för den samiska kulturen. Nordiska museet har därför, som ett första steg, diskuterat utredningen med ledningen för Ájtte.

”Vi ser fram emot att vara delaktig i utredningen där vi bland annat kan lyfta in ett samiskt perspektiv samt anknyta till samisk samtidshistoria”, säger Elisabeth Pirak Kuoljok, museichef vid Ájtte.

/samisk-ceremonitrumma-1874-foto-jan-gustavsson-ajtte-och-nordiska-museet-2.jpg

Amnesty Sápmi välkomnar initiativet, inte minst när det gäller samernas rätt till ceremoniella föremål, såsom ceremonitrummor, sejtar och offergåvor. Det poängteras i FN:s urfolksdeklaration, men har ännu inte fått något genomslag i Sverige, trots att det har gått 14 år sedan urfolksdeklarationen antogs i FN och accepterades av Sverige.

FN:s urfolksdeklaration

  • Vi bekräftar och erkänner betydelsen av urfolkens religiösa och kulturella platser och av att ge tillgång till och återföra deras ceremoniella föremål och mänskliga kvarlevor i enlighet med målen i FN:s Deklaration om urfolkens rättigheter.
  • Vi förbinder oss att, tillsammans med berörda urfolk, utveckla rättvisa, öppna och effektiva mekanismer för tillgång till och återföring av ceremoniella föremål och mänskliga kvarlevor på nationell och internationell nivå.

Bilder: Samisk ceremonitrumma. Mottaget som deposition av Kungliga Vetenskapsakademien genom professor Fredrik Adam Smitt i juni 1874. Foto: Jan Gustavsson, Ájtte museum/Nordiska museet

Näringsministern ”älskar gruvor” – oro bland samer

2 dec 2021

/aitik-gruvan-gallivare-fotograf-tor-l-tuorda.jpg

Redan första dagen på posten som näringsminister valde Karl-Petter Thorwaldsson (S) att uttala sig om gruvetableringar: "Det är inte så att vi tar lätt på miljöfrågor, men ja, vi älskar gruvor i Socialdemokraterna. Det är fantastiskt att vi kan bryta malm och mineral ur våra berg, göra nya produkter av dem och exportera till andra länder. Så ja, jag hoppas kunna öppna och ge tillstånd till flera nya gruvor” sa han till TT.

Han fick också frågor om den omstridda gruvetableringen i Gállok utanför Jokkmokk, intill världsarvet Laponia och i Jåhkågasska tjiellde samebys renbetesområde.

”Med en ganska kort erfarenhet som näringsminister, så måste jag ändå säga att det är dags att ta den frågan. Så jag ska se om vi inte kan komma tillbaka i närtid med ett besked i den frågan”, sa Karl-Petter Thorwaldsson till Altinget.

”Jag brukar inte ägna mig åt att följa aktiekurserna på börsen, men ibland finns det skäl att göra undantag från denna regel. Det senaste dygnet har det skett en dramatisk kursuppgång för Beowulf Minings aktie. Beowulf är det brittiska bolag som har planer på att starta en järnmalmsgruva i Gállok mellan Jokkmokk och Kvikkjokk”. Det skriver journalisten Arne Müller och fortsätter:

”Kursuppgången är så anmärkningsvärd att företaget till och med har skickat ut ett meddelande till börsen om detta. Där skriver de att uppgången ”följer på positiva kommentarer från den nya svenska statsministern om behovet av fler gruvor i Sverige och den nye näringsministerns uttalande om att han ska ’agera’ i Kallak-ärendet”. (follows positive comments by the new Swedish Prime Minister about the need for more mines in Sweden and the new Minister of Enterprise and Innovation about 'taking action' in the matter of Kallak)

Det är tydligt att marknaden räknar med att det faktum att socialdemokraterna nu är ensamma som regeringsparti innebär att det inom kort kommer ett beslut om att bevilja bearbetningskoncessionen för gruvan.  Det är en rimlig bedömning.

Det har inte varit en hemlighet att regeringen har varit oense i frågan. Socialdemokraterna, som haft posten som näringsminister, vill säga ja. Miljöpartiet som haft ansvaret för miljödepartementet tycker att ansökan ska avslås. Det har inneburit att det har tagit orimligt lång tid att avgöra ärendet. Efter ungefär fyra år har ännu inget beslut tagits, trots att alla fakta funnits på bordet.

Länsstyrelsen, som ska vara statens förlängda arm i Norrbotten, har sagt nej till projektet.

Det jag har svårt att förstå är hur det ska gå för regeringen att motivera beslutet. Problemet är att Länsstyrelsen, som ska vara statens förlängda arm i Norrbotten, har sagt nej till projektet. Skälen är två. Dels att gruvverksamheten står i tydlig motsättning till rennäringen i området, dels för att kostnaderna för väg- och järnvägssatsningar blir så stora att projektet inte är lönsamt ur samhällets synvinkel. Dessutom visar det yttrande som FN:s rasdiskrimineringskommitté gjort när det gäller den planerade nickelgruvan i Rönnbäcken att Sverige inte lever upp till sina åtaganden när det gäller den samiska befolkningens rätt att vara delaktiga i beslutsprocessen kring gruvor i det samiska området.

Ett troligt bifall till Beowulfs ansökan kommer inte på något sätt att innebära att frågan är avgjord. Järnmalmspriserna har svängt dramatiskt under de senaste åren. Det är inte alls säkert att ett litet gruvprojekt med en, minst sagt, besvärlig transportväg kan hitta finansiärer som är beredda att satsa de pengar som behövs.

Om projektet drivs vidare kan det mycket väl utvecklas till den största miljökonflikt och strid kring samiska rättigheter som vi har sett på många år i Sverige.

Det är möjligt att både FN:s rasdiskrimineringskommitté och FN-organet UNESCO agerar. UNESCO har ställt frågor om hur världsarvet Laponia kommer att påverkas. Det handlar främst om huruvida renskötseln går att bedriva som tidigare i området.

Men framförallt kvarstår den grundläggande konflikten. De berörda samebyarna är helt emot projektet. Sametinget har kraftfullt gått emot planerna. Det finns en stark miljöopinion både lokalt och i resten av landet som har tagit ställning mot projektet. Projektet har blivit något av en symbol för de skarpa konflikterna kring gruvbranschens tillväxt i Sverige som vi har sett under det senaste årtiondet. Om projektet drivs vidare kan det mycket väl utvecklas till den största miljökonflikt och strid kring samiska rättigheter som vi har sett på många år i Sverige”, avslutar Arne Müller.

Amnesty Sápmi undrar om regeringen verkligen kan ge grönt ljus till en gruva i Gállok. I så fall måste regeringen blunda för minoritetslagen som är tydlig när det gäller statens skyldighet att främja samers möjlighet att behålla och utveckla sin kultur (paragraf 4) och internationell rätt som säger att urfolk måste få betydande inflytande, så att de kan påverka besluten när deras marker berörs (Europarådets ramkonvention, artikel 15).

Foto: Tor L Tuorda

Ickevåld 2021 – samtal om ickevåldsliga handlingar i kampen för samiska rättigheter

27 nov 2021

Under Mötesplats Ickevåld 2021 pågick ett samtal om osynliggörande av de övergrepp som har skett, våldet mot marken, skövling av skogen, hatbrott och urfolkskamp. Om samer som tar plats och ger röst åt sitt folk. Om betydelsen av civilsamhällets, politikens och forskningens roll när det handlar om samiska rättigheter.

/hallplats-sapmi-ickevald-2021.jpg

Kristina Sehlin MacNeil, forskare på Várdduo – Centrum för samisk forskning vid Umeå universitet samtalade med tre inbjudna gäster; Kerstin Andersson och Erik Törnlund från Amnesty Sápmi samt Henrik Blind, distriktsordförande för Miljöpartiet i Norrbotten.

Se samtalet som pågår en timme.

Aktuell forskning: Samiska kvarlevor och föremål – Sijddaj máhttsat

23 nov 2021

/may-britt-selfie-2021-11-12-20211112_102841-2.jpg

May-Britt Öhman är docent i miljöhistoria och forskare vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism vid Uppsala universitet. Nu har hon fått finansiering till ett fyraårigt forskningsprojekt som heter ”Sijddaj máhttsat” – ”komma hem” på lulesamiska. Projektet har som ambition att föra hem samiska föremål och mänskliga kvarlevor samtidigt som hon ska utforska hur det samiska samhället och individer relaterar till dessa föremål och kvarlevor.

Amnesty Sápmi har ställt några frågor till May-Britt Öhman.

Berätta mer konkret – vad ska du göra?

Projektmedlen ger mig möjlighet att fortsätta det arbete jag på olika sätt hållit på med sedan 2008 – att lyfta fram just samiska perspektiv på rasbiologiska studier, rasismen mot samer och hur det tagit och tar sig utryck i just samlandet av kvarlevor, DNA, bilder, artefakter.

Ambitionen är att åtgärda, förändra, utifrån just samiska perspektiv, och då självklart i samverkan med samiska samhället – det vill säga såväl enskilda individer som organisationer.

Det handlar om att utarbeta konkreta förslag på hur det fysiska arvet – släktingar som finns i arkiv, på bilder och i dokument bör hanteras av universitet och andra statliga organisationer. Jag vill även att skapa forum där samer själva kan resonera om hur man/vi förhåller oss till detta.

Vad gäller samiska mänskliga kvarlevor finns det ju redan sedan 2007 ett uttalande från Sametinget att dessa ska begravas. Här hoppas jag att projektet kan medverka till att lyfta upp frågan på nationell nivå så att det äntligen sker i full utsträckning.

Vad gäller bilder tagna inom rasbiologiska sammanhang tänker jag att etiska förhållningssätt kan fastslås, utifrån det samiska samhället och enskilda samers preferenser. Kanske ska bilderna förvaras på annan plats än där de är idag, exempelvis.

Vad gäller artefakter – föremål – så finns det ju sejtar, trummor med flera föremål som nu finns i samlingar där samer aldrig får se dessa. Här tänker jag att det är viktigt att se över hur dessa föremål ska förvaras i framtiden. Vad som ska återföras, vad som ska finnas på museum och på vilka museum? Hur kan de bli tillgängliga för samiska samhället? Det finns många artefakter som samer aldrig kommer åt att se, trots att de kommer från deras egna hemområden.

Vilka hinder ser du idag när det gäller begravning av samiska kvarlevor?

Jag ser inga hinder. Det finns klart uttryckt vad man tycker om detta från samiskt håll, inte minst genom Sametingets uttalande 2007. Här är det svenska statens högsta företrädare som måste ta ansvar för detta. De behöver tillskjuta medel så att begravningarna går att genomföra skyndsamt och under samisk ledning.

Den forskning som bedrivs på samiska mänskliga kvarlevor i form av användande av DNA exempelvis, behöver granskas och ifrågasättas. Här finns det mycket kunskap i exempelvis Nordamerika. Min forskarkollega Kim TallBear, professor vid fakulteten för urfolksstudier vid universitetet i Alberta i Kanada, själv urfolk, är väl insatt i dessa frågor.

Du skriver i din forskningsansökan om att föra hem samiska ”kulturella artefakter”. Vilken typ av föremål tänker du på?

Det handlar om sådant som sejtar och trummor. Det kan också vara offergåvor och annat, som på högst skumma och olovliga sätt har tagits från samiska samhället.

Vad menar du med att föremålen ska ”komma hem” – är det till platser där de har tagits ifrån, till samiska museer, eller något annat?

Det behövs ett omfattande arbete för att se över HUR det ska gå till på bästa sätt, i samverkan med – och under ledning av samiska samhället, enskilda individer och organisationer. Här kan vi hämta erfarenheter, kunskap, stöd och råd genom utbyte med andra samiska samhällen på norsk och finsk sida, men även från Nordamerika, Australien och Aotearoa (Nya Zeeland).

Vad är målet, vad hoppas du uppnå?

Projektet handlar om att ”komma hem” – att finna ro, och utveckla goda relationer.

För egen del önskar jag att våra släktingar och vi själva ska få komma hem och finna ro. Våra döda släktingar ska inte ligga i lådor på svenska statliga institutioner, utan i sina gravar, hemma, i ro.

Bilder tagna inom ramen för rasbiologiska studier behöver hanteras med största omsorg och om vi vill titta på dem så behöver det kunna ske under värdiga former, med respekt. Och de som är på bilderna behöver också få ”komma hem”, finna ro, liksom deras släktingar. Vi är nog många som har släktingar på bilder i dessa arkiv. 

Artefakterna behöver även de få komma hem. I ro, där de hör hemma.

Det är inte endast samer som är i behov av att ”komma hem”. Arvet av rasbiologin och nutida rasism mot samer – och andra – har omfattande negativ påverkan på majoritetssamhället. Så majoritetssamhället – svenska samhället – behöver utveckla bra sätt att visa respekt gentemot det samiska samhället, även för sin egen skull. Rasismen som kommer till uttryck i sätten att idag hantera arvet från den rasbiologiska epoken, har dåligt inflytande även på det svenska samhället. Det leder till dåliga relationer mellan människor och till den miljö – natur – vi alla lever i. Det bådar inte gott för framtiden. Hur kan vi alla känna oss hemma – här på samma marker?

Jag hoppas kunna bidra till att blicken kan vändas. Att hållbar etik, goda värden och goda relationer lyfts fram. Om allt detta kan uppnås under projekttiden är svårt att sia om, men min ambition är att kunna bidra till detta och kanske även kunna vara till stöd för den sanningskommission som nu ska inrättas.

Foto: privat

40 riksdagsledamöter med fokus på samiska kvarlevor och heliga föremål

10 nov 2021

Under den allmänna motionstiden i riksdagen under hösten kom det in flera motioner, som handlar om vilken politik olika riksdagsledamöter vill se när det gäller Sveriges urfolk samerna. Sju motioner från fem partier tog upp de högaktuella frågorna om begravning av samiska kvarlevor och återbördande av samiska heliga föremål. Amnesty Sápmi ser fram emot att den svenska riksdagen bidrar till att göra upp med landets mörka historia. Det handlar om ett försoningsarbete, som Sverige måste ta itu med.

Om dessa partier verkligen menar det de skriver, så går det att få en majoritet i riksdagen för att påskynda och finansiera arbetet med begravning av samiska kvarlevor och ett återbördande av ceremoniella föremål, helt i linje med FN:s urfolksdeklaration. Amnesty Sápmi kommer att följa hur dessa frågor hanteras i riksdagen.

Vänsterpartiet

Åtta riksdagsledamöter från Vänsterpartiet lämnade in en partimotion (2021/22:3196) där de bland annat skriver: ”Krav på återförande (repatriering) av föremål och kvarlevor har rests bland världens urfolk sedan 1970-talet. Repatriering handlar om rätten till det förflutna och sina förfäder. Det handlar också om försoning mellan urfolk och statsmakterna. Vänsterpartiet satsar i höstbudgeten (2021/22:V700) på möjligheter för de olika ansvariga institutionerna att ta emot samiska föremål och kvarlevor. Resurserna kan t.ex. användas till att skapa magasin, konservering, gravsättning eller andra kostnader som återförandet kan innebära. Vänsterpartiet anslår 5 miljoner kronor per år till syftet”. Motionen är undertecknad av partiledare Nooshi Dadgostar samt Hanna Gunnarsson, Tony Haddou, Maj Karlsson, Karin Rågsjö, Håkan Svenneling, Vasiliki Tsouplaki och Jessica Wetterling.

I ytterligare en partimotion (2021/22:2601) skriver Vänsterpartiet under rubriken ”Repatriering av samiska kvarlevor och heliga föremål”: ”Sametinget har tillsatt ett etiskt råd som ska vara ett rådgivande organ för etiska frågor vad gäller hantering och förvaring av samiska kvarlevor. Vänsterpartiet vill se ett mer intensifierat arbete från statens sida när det gäller repatrieringen. Sametingets etiska råd behöver därför få ökade resurser för att kunna möta upp i det arbetet. Vi avsätter därför medel för detta syfte i vår budgetmotion för 2022”. Motionen är undertecknad av partiledare Nooshi Dadgostar samt Hanna Gunnarsson, Tony Haddou, Maj Karlsson, Karin Rågsjö, Håkan Svenneling, Mia Sydow Mölleby och Jessica Wetterling.

Centerpartiet

Nio riksdagsledamöter från Centerpartiet skriver i en kommittémotion (2021/22:3217) bland annat: ”Repatriering är en process för återbördande av föremål eller kvarlevor till deras ursprungliga eller rättmätiga platser. Begreppet inrymmer också ett försoningsarbete; att göra upp med ett smärtsamt förflutet och återskapa förtroendet mellan den som tog och den som blev drabbad. Sametingets möjligheter att begära repatriering och besluta om återbördande av kvarlevor behöver stärkas, något som blev tydligt under arbetet med repatriering och återbördande i Lycksele. Sametinget och Svenska kyrkan har därmed tagit fram två bra förslag till ändring i begravningslagen och kulturmiljölagen som skulle underlätta dessa processer.  Centerpartiet anser att det är angeläget att staten skyndsamt säkerställer regelverk och finansiering för ett fortsatt återbördande av samiska kvarlevor och kulturföremål och att man hörsammar Sametingets och Svenska kyrkans förslag på lagändringar för att möjliggöra detta. Motionen är undertecknad av förste vice partiledare Linda Modig samt Malin Björk, Jonny Cato, Johan Hedin, Martina Johansson, Ola Johansson Per Schöldberg, Lars Thomsson och Helena Vilhelmsson.

Liberalerna

Åtta riksdagsledamöter från Liberalerna har lämnat in en kommittémotion (2021/22:4003) där de skriver bland annat: ”I FN:s urfolksdeklaration slås fast (artikel 12) att urfolk har rätt till användning av och makt över sina ceremoniella föremål, samt att urfolk har rätt till repatriering av sina förfäders mänskliga kvarlevor.  Liberalerna anser att det är hög tid att arbetet med återbördande av samiska kvarlevor och samiska ceremoniella föremål, ges en hög prioritet. Det juridiska, praktiska och ekonomiska förutsättningar måste redas ut och en plan för arbetet tas fram”. Motionen är undertecknad av Christer Nylander, ordförande för riksdagens kulturutskott samt Gulan Avci, Nina Lundström, Maria Nilsson, Lina Nordquist, Johan Pehrson, Mats Persson och Allan Widman.

Moderaterna

Sju riksdagsledamöter från Moderaterna skriver i en kommittémotion (2021/22:3369) bland annat: ”Samerna har länge krävt att mänskliga kvarlevor och heliga ceremoniella föremål som finns i statliga samlingar ska återlämnas. Moderaterna anser att det är viktigt att staten skyndar på återlämnandet av samiska kvarlevor och ceremoniella föremål, då detta är en viktig del i försoningsarbetet med det samiska folket och att svenska staten tar ett större ansvar för dessa processer, både rättsligt, administrativt och finansiellt. Motionen är undertecknad av Viktor Wärnick, andre vice ordförande i riksdagens kulturutskott samt Annicka Engblom, Marie-Louise Hänel Sandström, Ulrika Jörgensen, Magnus Stuart, John Weinerhall och Ann-Britt Åsebol.

Sju riksdagsledamöter från Moderaterna argumenterar på samma sätt i en kommittémotion (2021/22:3793) som handlar om Moderaternas minoritetspolitik. Den är undertecknad av Karin Enström, ordförande för konstitutionsutskottet, samt Ida Drougge, Annicka Engblom, Lars Jilmstad, Ulrika Karlsson och Erik Ottosson.

Miljöpartiet

Två riksdagsledamöter från Miljöpartiet har lämnat in en enskild motion (2021/22:4109) där de bland annat skriver: ”Samiska kvarlevor och offergåvor finns i olika samlingar och på museer runt om i landet. Processen för återbegravning och repatriering är komplicerad och kostsam. Det stora problemet med såväl repatriering av samiska kvarlevor som samiska föremål är ekonomiska resurser. Det är orimligt att det samiska folket ska behöva finansiera det staten har tagit ifrån dem under villkor vi aldrig skulle acceptera idag. Det behöver göras möjligt för även mindre museer att kunna ta emot och tillgängliggöra samiska föremål för en bredare allmänhet. Mänskliga kvarlevor som finns på svenska museer ska kunna hanteras av osteologer för att möjliggöra identifiering av ursprung för eventuell återbegravning”. Motionen är inlämnad av partiets samepolitiska talesperson Camilla Hansén och Anna Sibinska.

Om du vill läsa motionerna i sin helhet finns de på riksdagens webbplats.

 

Ny rapport: Svenskar har bristfälliga kunskaper om nationella minoriteters historia

29 okt 2021

Svenskar upplever att de har bristfälliga kunskaper om de nationella minoriteternas historia. Minst känner man till om tornedalingar, mest om urfolket samer. Yngre kan mindre än äldre, trots att det ingår i skolundervisningen sedan två decennier, vilket naturligtvis visar på brister i undervisningen. Drygt hälften av svenskarna är positiva till åtgärder för att skapa historisk rättvisa genom politiska initiativ. Men var tionde svensk – högutbildade och personer som röstar på högerpartier – är negativa till det. Det visar en ny rapport från Forum för levande historia.

Svensk allmänhet uppger att de har bristande kunskaper om de nationella minoriteternas historia. Ändå är det en del av berättelsen om Sverige och har ingått i läroplanen i två decennier. Idag anger exempelvis 49 procent att deras kunskap om tornedalingarnas historia är mycket dålig. Motsvarande siffra för samernas historia är 23 procent.

Yngre personer i åldern 18-29 år bedömer sina kunskaper som lägre än vad äldre gör.

– Det är förvånande eftersom många unga vuxna idag har gått i skolan när kunskap om de nationella minoriteterna ingått i läroplanen, säger Oscar Österberg, rapportförfattare och historiker.

Högutbildade negativa till historisk rättvisa 

Rapporten visar även att svenskar är positiva till att skapa historisk rättvisa genom politiska initiativ, såsom offentliga ursäkter, sanningskommissioner och ekonomisk ersättning. Mer än hälften, 56 procent, är mycket positiva eller positiva. En av tio är negativa till sådana initiativ, de är högutbildade eller står till höger politiskt sett.

Rapporten "Minoritet i historien” är baserad på resultatet från webbintervjuer med 3101 personer genomförda av Kantar Sifo våren 2020. Rapportförfattare är Oscar Österberg, historiker och forskningssamordnare vid Forum för levande historia.

Rapporten är framtagen för att bättre förstå det allmänna kunskapsläget när det gäller de nationella minoriteternas historia.


Ladda ned rapporten "Minoritet i historien”

← Äldre inlägg

Gilla oss på Facebook

Följ oss på Facebook. Vi publicerar nyheter och tips på evenemang med fokus på urfolksrätt och mänskliga rättigheter i Sápmi.

Kontakt

Hör gärna av dig till Amnesty Sápmi!

/erik-tornlund-ordforande-amnesty-sapmi.jpg

Ordförande Erik Törnlund
E-post: sapmi@amnesty.se

Stöd oss

Varje gåva har betydelse. Ditt stöd gör att vår gemensamma röst blir starkare och får bättre genomslag. 

Skanna QR-koden på bilden, eller skriv in vårt swishnummer 123 561 20 49 och valfritt belopp.

/gava-till-amnesty.jpg