Nyheter

Sida 3

Studiecirkel: Samer, urfolksrätt och rasism

1 nov 2020

Amnesty Sápmi och Folkuniversitetet i Stockholm bjuder in till en studiecirkel om samer, urfolksrätt och rasism. Kerstin Andersson från Gällivare skogssameby och ideellt engagerad i Amnesty Sápmi, är cirkelledare.

Målet är att deltagarna ska lära sig mer om urfolksrätt, samiska organisationer och Sametingets politiska ställningstaganden genom föredrag, inläsning av material och egna presentationer.

Studiecirkeln bygger på att alla engagerar sig, gör kartläggningar eller intervjuer, håller presentationer för gruppen och är delaktiga i diskussioner.

Studiecirkeln kostar inget, men vi förväntar oss att den som anmäler intresse också planerar att delta vid de fyra studiecirkelträffarna.

Datum: 19 och 26 januari, 9 och 23 februari 2021
Plats: Online via Zoom

Max antal deltagare: FULLBOKAT. 

Är du intresserad av att delta i en kommande studiecirkel? Hör gärna av dig:
akerstinandersson@gmail.com

 

Byråkrati – hinder för samiska kvarlevors sista vila

29 okt 2020

”Jag är till en början tveksam till att skriva om repatriering, alltså återbördande, av samiska kvarlevor och kulturföremål. Jag är själv same och har släktingar som blev både fotade och undersökta av rasbiologer. Är det möjligt att skriva om kulturföremål, mänskliga kvarlevor och rasbiologin utan att vara partisk?” skriver Saga Ek i Tidningen Ergo, som ägs av Uppsala studentkår. Men hon väljer ändå att skriva om varför det ännu finns samiska skelettdelar i Uppsala universitets samlingar.

”Detta är svåra och viktiga etiska frågor. Gustavianum arbetar kontinuerligt efter de etiska riktlinjer som formulerats i policydokumentet, till exempel vad gäller att hantera mänskliga kvarlevor med största respekt, att inte ställa ut dem i museet och att vara mycket restriktiv vid publicering av bildmaterial relaterade till samlingarna”, säger Mikael Ahlund, museichef på Gustavianum, Uppsala Universitet.

Saga Ek skriver också om kritiken som Amnesty Sápmi och Sameföreningen i Uppsala har när det gäller samiska kvarlevor i museisamlingar.

"De samiska kvarlevor som återfinns i samlingar förvärvades på ett oetiskt sätt, de grävdes upp och forslades bort från sina gravplatser – något samtycke var det inte frågan om. Det kallades forskning, men handlade om rasbiologi och ren rasism", säger Erik Törnlund, gruppsekreterare för Amnesty Sápmi.

”Uppsala universitet har sex samiska skelett, som är monterade, och ytterligare skelettdelar från 23 andra samer. Vi menar att universitetet ska ta initiativ till återbegravningar genom proaktiva kontakter med de samiska organisationer som berörs – oavsett om det är i Sverige, Norge eller Ryssland. Vi anser också att universitetet ska lämna en framställan till regeringen om ett återbördande till de orter och sameföreningar som berörs. Det är endast regeringen, som kan fatta dessa beslut, men de måste få ett underlag”, säger Erik Törnlund.

Läs hela artikeln på Ergos webb

Fotograf: Åke E:son Lindman

Samisk återbegravning i Lycksele

21 okt 2020

Idag återbegravdes kraniet efter en okänd samisk man från Lycksele vid en ceremoni på Berglunda kyrkogård i Lycksele. Hans kranium togs till Uppsala universitet i början av 1900-talet. Representanter för Sametinget, Lycksele sameförening, Historiska museet och Södra Lapplands pastorat hedrade minnet av en människa som blev respektlöst behandlad efter sin död och utsatt för rasbiologisk forskning. 

Amnesty Sápmi arbetar för att inga samiska skelettdelar ska ligga på museer runt om i Sverige. 

”De hamnade inte här av fri vilja. Deras kvarlevor förvärvades på ett oetiskt och principvidrigt sätt”, säger Erik Törnlund, gruppsekreterare för Amnesty Sápmi till Sveriges Radio. Lyssna på radioinslaget här.

Uppsala universitet har fortfarande kvarlevor av samer från Arjeplog, Offerdal, Norge och Ryssland i sina samlingar. Universitetet skriver i sina riktlinjer för hantering av mänskliga kvarlevor att ”universitetets hållning är att undvika återbegravning där det är möjligt. Materialet bör istället förvaras för framtida forskning”.

Universitetet har deponerat kranier och skelettdelar på Ájtte-museet i Jokkmokk från sjutton samer från Rounala-kyrkogården strax norr om Karesuando. Ájtte vill inte ha dessa kvarlevor i sina magasin längre och har begärt ett besked av Sametinget och Statens historiska museer om vad som ska göras. 

Det finns samiska kvarlevor även på andra museer och institutioner, bland andra Historiska museet vid Lunds universitet.

Bilden är från en återbegravning av samiska kvarlevor i Lycksele 2019. Foto: Molly Grönlund Müller.

Samiska kvarlevor i Lund måste återbördas till Sápmi

8 okt 2020

Kvarlevor efter samer och samiska kulturföremål har forslats till museer och institutioner runt om i vårt land, däribland Lunds universitet. Det är ett resultat av ett kolonialt tänkande och den svenska statens mörka rasbiologiska historia. Det är oetiskt och folkrättsligt oförsvarbart att dessa inte omedelbart återbördas.

Amnesty Sápmi har ställt två frågor till Historiska museet vid Lunds universitet om de samiska kvarlevorna. Nu publicerar vi svaret som vi har fått av Per Karsten, museichef och Jenny Bergman, antikvarie, i sin helhet.

1) FN:s urfolksdeklaration, som Sverige godkände 2007, innehåller rätten till repatriering samt rätten att nyttja och bestämma över kulturella och ceremoniella föremål. Har urfolksdeklarationen på något sätt förändrat Historiska museet vid Lunds universitets syn på, eller arbete med, de samiska kvarlevorna i samlingarna?

2) FN:s råd för mänskliga rättigheter riktade nyligen kritik mot Sverige i rapporten Universal Periodic Review. Regeringen accepterade i juni 2020 FN:s rekommendation om att Sverige måste stärka arbetet för återbegravning av samiska kvarlevor och intensifiera samarbetet med samerna i enlighet med FN:s urfolksdeklaration. På vilket sätt planerar Historiska museet vid Lunds universitet att agera framgent vad gäller de samiska kvarlevorna i samlingarna?

Svar från Historiska museet vid Lunds universitet:

”Under lång tid hade den anatomiska samlingen vid Lunds universitet fallit i glömska. Detta är något som Historiska museet vid Lunds universitet de senaste 10 åren har försökt att förändra. Vi arbetar aktivt och transparent med den anatomiska samlingen, där också de samiska kvarlevorna ingår. Med aktivt menas bland annat att vi försöker att inkludera den anatomiska samlingen i dagens forskning och samtal om etiska perspektiv vid hantering av mänskliga kvarlevor i museisamlingar, något som har aktualiserats i samband med Riksantikvarieämbetets nyutkomna stöddokument för hantering av mänskliga kvarlevor i museisamlingar och återlämnande. I det perspektivet måste vi även inkludera FN:s urfolksdeklaration. Ett aktuellt exempel på försök att inkludera kvarlevorna i dagens etiska debatt och tillsammans med samerna är ett föredrag som 2019 hölls vid Skogsmuseet i Lycksele ”Varför finns Maria Grahns kranium vid Lunds universitet”, i samarbete med Mikael Jakobsson vid Skogsmuseet och Sametinget.

Historiska museet vid Lunds universitet förvaltar den anatomiska samlingen men det är Lunds universitet som är ytterst ansvarig för samlingen, och som med alla statliga samlingar så är det regeringen som är den sista instansen i ett beslut om återlämnande. Historiska museet kan dock själva initiera återlämnanden, något som också skedde 2013 då vi påträffade ett ur anatomiska samlingen sedan länge försvunnet skelett från Australien i ett annat museums samlingar.

Museet arbetar i skrivande stund med att uppdatera sina egna något ålderstigna riktlinjer för hantering av mänskliga kvarlevor och där ingår även återlämnande, något som vi hoppas kommer underlätta för oss och Lunds universitet i eventuella framtida återlämnandeärenden. Riktlinjerna kommer att utgå från Riksantikvarieämbetets stöddokument.

Som för de flesta museer och institutioner med knaper budget så krävs också att det tillskjuts medel för att museet själva ska kunna initiera återlämnande av mänskliga kvarlevor inklusive samiska kvarlevor. Vid tidigare repatrieringar till Nya Zeeland och Australien finansierades till exempel det antikvariska arbetet på museet inkl. packning och arkivforskning, experter av olika slag hitsända av de respektive länderna samt resor för de inresande från Australien och Nya Zeeland av de respektive ländernas regeringar. Oavsett avser museet självklart att ha en öppen och transparent kommunikation med berörda grupper”.

Läs gärna artikeln ”De vill kasta ljus över en mörk historia” som finns på Lunds universitets webb.

Foto: Mikael Risedal

BESLUT: Utveckling av arbetet med samerättsliga frågor

4 okt 2020

/goda-nyheter-gladjande-beslut-foto-susanne-hagelin.jpg
Medlemmarna i Amnesty Sverige har fattat följande beslut på årsmötet 2020:
  • Att Amnesty Sverige under de kommande åren ska fortsätta att utveckla det redan pågående strategiska arbetet med samerättsliga frågor med utgångspunkt i urfolksrätten,
  • Att strategiska arbetsformer fortsättningsvis utvecklas i nära samarbete med samiska företrädare och rättighetsbärare och med utgångspunkt i de mänskliga rättigheterna.
Det är ett glädjande besked och en viktig milstolpe i Amnesty Sápmis arbete.
Foto: Susanne Hagelin

Oetiskt att samiska kvarlevor inte återbördas

27 sep 2020

Kvarlevor efter samer och samiska kulturföremål har forslats till museer och institutioner runt om i vårt land, däribland Uppsala universitet. Det är ett resultat av ett kolonialt tänkande och den svenska statens mörka rasbiologiska historia. Det är oetiskt och folkrättsligt oförsvarbart att dessa inte omedelbart återbördas, skriver representanter för Samiska föreningen i Uppsala och Amnesty Sápmi i Upsala Nya Tidning.

Samiska kvarlevor har vägts, mätts, katalogiserats och placerats i montrar eller förråd. Dessa kvarlevor anses fortfarande vara svenska statens, muséets eller den aktuella institutionens egendom.

Samlingarna är en påminnelse om Sveriges koloniala historia med rasbiologi och ren rasism gentemot samerna. Det är oetiskt och folkrättsligt oförsvarbart att dessa kvarlevor ännu inte har fått en värdig återbegravning.

Därför är Uppsala universitets förhållningssätt när det gäller kvarlevor i dess samlingar obegriplig. Universitetet skriver i ett dokument från 2014 att de som första svenska universitet har tagit fram etiska riktlinjer för hantering av mänskliga kvarlevor. Där står att ”universitetets hållning är att undvika återbegravning där det är möjligt. Materialet bör istället förvaras för framtida forskning. I de fall återbegravning ändå beslutas ska kvarlevorna först genomgå en grundlig vetenskaplig dokumentation”.

Det är INTE Uppsala universitet som ska avgöra om det ska bedrivas forskning på samiska kvarlevor. Det är ett beslut som ägs av samerna – efterlevande till dem som en gång i tiden blev uppgrävda och bortförda från sina gravplatser.

Repatriering, det vill säga återbegravning och återförande av samiska kvarlevor och kulturella föremål, fyller en viktig funktion. Det handlar om rätten till sin historia, att få ett värdigt avslut och att den som utsatt någon för kränkningar erkänner sina handlingar och ger tillbaka det som tagits.

Det handlar också om mänskliga rättigheter och folkrättsliga skyldigheter. FN:s urfolksdeklaration, som Sverige godkände 2007, innehåller rätten till repatriering samt rätten att nyttja och bestämma över kulturella och ceremoniella föremål. Stater har motsvarande skyldigheter att se till att det så ska vara.

Regeringen accepterade, så sent som i juni i år, FN:s rekommendationer om att Sverige måste stärka arbetet för återbegravning av samiska kvarlevor och intensifiera samarbetet med samerna i enlighet med FN:s urfolksdeklaration.

Det skulle vara pinsamt för svenska staten om en av deras myndigheter – Uppsala universitet – inte följer FN:s urfolksdeklaration och FN-rekommendationen om återbegravning.

Vi kräver därför att Uppsala universitet omgående reviderar sina etiska riktlinjer, tar sitt moraliska och folkrättsliga ansvar och låter de samiska kvarlevorna få sin sista och rättmätiga vila.

Amnesty Sápmi, Erik Törnlund
Samiska föreningen i Uppsala, Eva Forsgren

Insändaren går att hitta HÄR, men är låst till prenumeranter.

Foto: David Naylor, Uppsala Universitet

Karin Stenberg kämpade för skogssamernas rättigheter

22 sep 2020

Karin Stenberg var skogssame, lärare och pionjär inom den samiska föreningsrörelsen i Sverige. Hon var en stark förkämpe för skogssamernas rättigheter och bevarande av den samiska kulturen.

Karin Stenberg, eller Maria Katarina som hon egentligen hette, föddes i maj 1884 i en renskötande familj i Árraksuoluoj, Arvidsjaurs kommun. Hon utbildade sig till lärare och blev en viktig politisk och kulturell aktör. Det är till stor del hennes förtjänst att Lappstaden i centrala Arvidsjaur, som enda lappstad i landet, bevarades på 1930-talet.

Parallellt med sitt yrke engagerade sig Karin Stenberg för samernas, framför allt skogssamernas sak. År 1916 var hon med om att bilda sameföreningen i Arvidsjaur. Hon var även en av initiativtagarna till Samernas folkhögskola, som startade i Sorsele 1942, liksom Svenska Samernas Riksförbund, som bildades 1950.

Krister Stoor, universitetslektor vid Umeå universitet, har studerat den skogssamiska historien och kulturen. I en intervju med Sameradion (2018-02-09) kallar han henne för skogssamernas Elsa Laula.

”Hon var ledaren och alla tydde sig till henne, hon var den som tog striden. Hon jobbade både för den politiska saken, skogssamernas rättigheter, men också för kulturarvet”.

Krister Stoor påpekar hur anmärkningsvärda Karin Stenbergs och Elsa Laulas gärningar var gentemot svenska makthavare, som uteslutande var män:

”Två kvinnor i en tid då det inte var självklart att kvinnans plats i det svenska samhället fick så framträdande roll”.

100-årsjubileum och boklansering 23 oktober

Det är 100 år sedan Karin Stenberg och Valdemar Lindholm skrev kampskriften om den skogssamiska situationen i Sverige, ”Dat läh mijen situd - Det är vår vilja - en vädjan till den svenska nationen från samefolket”. Skriften beskrivs som en tidig kritik mot den rasbiologiska forskning som bedrevs. Syftet sägs också vara att påverka 1919 års lappkommitté, som skulle utreda samernas rättigheter och renskötselns villkor.

100-årsjubileet uppmärksammas med utgivning av den nya antologin ”Skogssamisk vilja”. Antologin inleds med ursprungstexten, som sedan följs av tolv kapitel där Karin Stenberg som person och skogssamiska förhållanden i dåtid och nutid speglas.

Boken lanseras den 4 novemver i Arvidsjaur i samarbete mellan Arvidsjaurs sameförening, Arvidsjaurs kommun och Várdduo – Centre for Sami Research på Umeå universitet.

Du kan delta ONLINE 4 november, klockan 18.00 genom att klicka på länken.

 

Konflikt: Vem har rätt till marken?

5 sep 2020

Radioprogrammet Konflikt belyser flera av Amnesty Sápmis prioriterade frågor:

  • Exploateringen av Sápmi (projektering av en gruva i Jåhkågasskas samebys renbetesområde utanför Jokkmokk)
  • Markrättigheter (Högsta domstolens beslut som gav Girjas sameby rätt att förvalta småviltsjakten och fisket inom samebyns renbetesområde)
  • Hat och hot mot samer inklusive dödandet av renar för att kränka/hota renskötande samer
  • Återbördande av samiska kvarlevor (käkar som hämtades ur samiska gravar på 1960-talet och fördes till Tandläkarhögskolan i Umeå ska återbegravas i Tärnaby)
  • Det faktum att Sverige inte har ratificerat ILO-konvention 169 om urfolksrättigheter, trots att det har gått 31 år sedan ILO-konventionen antogs av FN.

Meverkande: Tina Manne, ordförande för Australian Archaeological Association, Kado Muir, antropolog och aktivist i frågor som rör aboriginernas markrättigheter, Marie Hagsgård, jurist i Europarådets expertkommitté för skydd av nationella minoriteter, Matti Blind Berg, ordförande i Girjas sameby, Tomas Hedqvist, jägare, Birgitta Isaksson, Jägareförbundet i Norrbotten, Göran Färm, styrelseordförande Kallak-projektet Beowolfe Mining, Sigrid Sagka Stångberg, Vapstens sameförening och Birgitta Andersson, ledamot i Sametinget.

Lyssna på radioprogrammet här.
Foto: Ellacarin Blind

Samer vill ta tillbaka samiska föremål

4 sep 2020

Studio Ett belyser en av Amnesty Sápmis prioriterade frågor, nämligen återbördande av samiska kvarlevor och kulturföremål till Sápmi. 

Oskar Östergren Njajta berättar om utvecklingen av det samiska kultur- och resurscentrumet Aejlies i Tärnaby, där också ett nytt samiskt museum ska etableras. Kerstin Andersson talar om den samiska offerplatsen Unna Saiva och kravet på att offergåvorna ska återlämnas från Historiska museet till Sápmi. Lyssna på inslaget här. 

 

Amnesty Sápmi uttrycker stöd för hungerstrejkande urfolksledare

15 aug 2020

Över tjugo politiska fångar från mapuchefolket i Chile hungerstrejkar. De kräver att staten ska respektera ILO-konventionen 169 om urfolksrättigheter.

Respekten för mapuchefolkets ekonomiska, medborgerliga, sociala och kulturella rättigheter i Chile har försämrats, särskilt under 2000-talet.

Chile har ratificerat ILO-konvention 169, men företagens intressen och exploatering av råvaror väger tyngre än urfolkens rättigheter. Staten skyddar företagens intensifierade intrång med polisiärt och militärt våld.

Icke-våldsaktioner har mötts med polisvåld mot demonstrationer och mord av rättighetsaktivister. Mapucheledare har fängslats och dömts med hjälp av en terroristlag utformat under Pinochetdiktaturen.

Just nu hungerstrejkar 27 politiska fångar från mapuchefolket med krav på att staten ska respektera ILO-konventionen 169 om urfolkens rättigheter.

En av de hungerstrejkande är Celestino Cordova, en andlig ledare som har matvägrat i över hundra dagar och befaras dö när som helst. Han kräver att få avtjäna sitt straff nära sin rewe, ceremoniella plats, som är källa till hans andliga kraft. 

Amnesty Sápmi står solidariskt bakom de politiska mapuchefångarnas krav om att de kollektiva rättigheterna fastställda i ILO-konventionen 169 ska efterlevas.

Vi uppmanar Sveriges utrikesminister Ann Linde att föra diplomatiska samtal med representanter för den chilenska regeringen i mapuchefrågan och de politiska fångarnas situation, särskilt situationen för de 27 hungerstrejkande politiska fångarna och den andlige ledaren Celestino Córdova.

Fotograf: Sebastián Meza Ulloa

SVT Sápmi: Amnesty Sápmi värnar om urfolksrätten i Gállok

12 aug 2020

SVT Sápmi intervjuade två representanter för Amnesty Sápmi i Gállok under helgen.

”Det var ju på gång att Beowulf Mining skulle börja borra och då kändes det angeläget att finnas på plats och vara en del i kampen mot gruvan”, säger Christofer Sjödin.

”Jag har länge haft ett internationellt engagemang.  Det var först när jag kom hem från det, som jag fick ett uppvaknande och såg vad som faktiskt händer här. Det handlar om hur vi som icke-samer kan vara allierade med samerna”, säger Josefin Lämås. 

Titta på inslaget på SVT Sápmi.

 

Amnesty Sápmi bevakar gruvkonflikten i Gállok

11 aug 2020

Två representanter för Amnesty Sápmi deltog under helgens samling i Gállok utanför Jokkmokk. Gállok har blivit en symbol för motståndet mot exploateringar på traditionella samiska marker. Det planerade gruvområdet ligger inom samebyn Jåhkågasskas åretruntmarker och är ett viktigt betesområde för samebyns renar. 



”Arvet vi fick är vårt förbannade ansvar. För våra barn och alla de som kallar markerna för sitt hem. Vi ger aldrig upp!”, säger Henrik Blind, same och ledamot (MP) i kommunfullmäktige i Jokkmokk.

Ett 30-tal personer, som kämpar mot det brittiska gruvbolaget Beowulf Mining och deras planer på en gruva intill världsarvet Laponia och nationalparken Sarek, samlades i helgen för att diskutera framtiden. Hur ska de stoppa gruvbrytningen i detta känsliga område genom opinionsbildning och icke-våldsmanifestationer?


Foto: Tor L. Tuorda

Polisen reagerade med en större polisinsats med polisbussar på plats och helikoptrar, som hovrade över området. När journalisten Tobias Poggats från Sameradion frågar polisens insatsledare vad de gör här, svarar han inte och hänvisar till polisens presstjänst. Enligt presstjänsten är de där för att garantera säkerheten och ordningen för människorna som träffas i Gállok.

Samen och gruvmotståndaren Tor L. Tuorda håller inte med. Polisens närvaro, utan att säga vad de gör där, gör deltagarna oroliga, menar han.

”Jag tycker det är rent förskräckligt att polismakten ödslar sådan kraft på en fredlig manifestation", säger Tor L. Tuorda till Sameradion.

”Vi har vandrat i området och sett kalhyggen och borrhål efter det brittiska gruvbolagets provborrningar. Vi har varit med på workshops och samtalat med samer om hur Amnesty Sápmi kan försvara samernas mänskliga rättigheter och urfolksrätten”, berättar Christofer Sjödin.

Från Gállok ser man Lule älvdal där det finns flertusenåriga boplatser och visten som nyttjats under flera hundra år. Det ligger nära Sareks nationalpark, Sveriges största högfjällsområde som ingår i världsarvet Laponia. Det är här gruvan planeras.


Foto: Josefin Lämås.

”Markerna, det levande som finns där, arvet och berättelserna som är knutna till dem. Något som definierar oss och knyter oss till platsen. Det är långt mer värdefullt än den järnmalm som ligger i marken. Det handlar nämligen om något så grundläggande som att få vara människa. Fullt ut”, skriver Henrik Blind på Facebook.


Foto: Nils Agger

Protester mot det brittiska gruvbolaget Beowulf Minings gruvplaner i Gállok pågick även utanför deras huvudkontor i London under helgen.

”Amnesty Sápmi kommer att fortsätta bevaka gruvfrågan i Gállok med fokus på urfolksrätt”, säger Josefin Lämås.

Uttalande: Vi kräver rättvisa för samerna

9 aug 2020

Idag, den 9 augusti, är det den internationella urfolksdagen, en dag som uppkommit för att påvisa den mångfald av kulturer som finns bland urfolk världen över och uppmärksamma de rättigheter urfolk lyckats utkräva genom aktivism på lokal, regional och internationell nivå. 

/uttalande-internationella-urfolksdagen-9-augusti.jpg

Samtidigt är det en dag för att påminna om historiska orättvisor gentemot urfolk och att urfolk fortfarande och i denna stund utsätts för kränkningar av sina rättigheter.

Vi kräver rättvisa för det samiska folket. Vi kräver denna rättvisa på alla nivåer:

  1. att rätten till självbestämmande respekteras av lokala myndigheter och företag,
  2. att konsultation och medbestämmande garanteras när exploatering av naturresurser planeras,
  3. att klimatförändringarnas påverkan på samers traditionella näringar och annan kultur tas i beaktande lokalt och nationellt,
  4. att samernas särskilda status som urfolk respekteras i lagstiftning och praxis.

Dessa krav går helt i linje med vad Sverige redan erkänt genom att ställa sig bakom FN:s urfolksdeklaration som antogs av FN:s generalförsamling 2007.

Vi kräver, i solidaritet med urfolk världen över, att svenska staten respekterar alla urfolks rättigheter såväl på hemmaplan som långt borta.

Peder Karlsson, End Ecocide Sverige
Lena Maria Nilsson, biträdande föreståndare, Várdduo - centrum för samisk forskning vid Umeå universitet
Ann Salomonsson, ordförande, Såhkie – Umeå sameförening
Erik Törnlund, gruppsekreterare, Amnesty Sápmi

 

Att gräva i det förgångna – återbegravning i Lycksele

4 aug 2020

”Det är snart ett år sedan urfolksdagen den 9 augusti 2019, då ett tåg av allvarsamma människor bar tillbaka mänskliga kvarlevor till sina ursprungliga viloplatser på Lycksele gamla kyrkogård. I näveraskar låg huvuden från 25 personer som bortförts under en utgrävning en regnig sommar 1950–1951”. Det skriver Adriana Aurelius, projektledare för repatrieringen i Lycksele.

”Var och en kan fundera över om det spelar någon roll att forskare betedde sig på det vis som skedde 1950. Detta kan göras genom att ställa frågorna: Är den attityden sedan länge förändrad och upprättad till en jämställd relation mellan forskare och allmänhet, mellan svenskar och samer och mellan Stockholm och Västerbottens inland? Väger det jämt i dessa relationer? Har allas ord samma tyngd? Och har allas behov lika stor betydelse? Eller finns det kvar något av detta förhållningssätt i nutida relationer mellan samma grupper?”.

Läs hela artikeln på Nättidskriften Västerbotten.

Foto: Molly Grönlund Müller

Internationella urfolksdagen 9 augusti – återbördande av samiska kvarlevor och offergåvor

19 jul 2020

Fyra organisationer i Umeå högtidlighåller den INTERNATIONELLA URFOLKSDAGEN den 9 augusti. Temat är rätten till repatriering och återbördande av samiska kvarlevor och offergåvor till Sápmi. Vi bjuder på föredrag, uttalanden, presentationer, tipsrunda, mingel och samvaro. Och jojk såklart!

Tid: 12.00 – 15.30

Plats: Tráhppie, Helena Elisabeths väg 4 i Umeå. Vi håller oss givetvis till rådande rekommendationer beträffande covid-19: Maximalt 50 personer på eventet samtidigt. Det går även att delta online, se nedan.

Program

12.00 Tráhppie öppnar. Fika och soppa finns att köpa.

13.00. Inledningsjojk av Ann Salomonsson och presentation av dagens program.

13.15-13.30. Tal av Ingrid Inga, ordförande i Sametingets kulturnämnd: Repatriering av samiska kvarlevor - vägen framåt? Via länk.

13.30-14.00. Föredrag av Kerstin Andersson: Unna Saiva – en samisk offerplats som skändats. På plats samt via länk.

14.15-14.45. Samma föredrag av Kerstin Andersson, men med nya åhörare om det kommer fler än 50 personer till Tráhppie.

15.00. Vinnare av dagens tipsrunda presenteras. Prisutdelning och avslutningsjojk av Lena Maria Nilsson.

Under urfolksdagen finns möjlighet att prata med Såhkie – Umeå sameförening, Amnesty Sápmi och End Ecocide Sweden, som finns på plats på Tráhppie.

Delta online: Det går att delta via länk, Zoom: 
https://umu.zoom.us/j/69318255437?pwd=OE5aQnZSYTZyU3lONVhyOGtGMWRjZz09

Mötes-ID: 693 1825 5437
Lösenord: 587313

Arrangörer: Såhkie – Umeå sameförening, Amnesty Sápmi, End Ecocide Sweden, och Várdduo – Centrum för samisk forskning vid Umeå universitet (medarrangör endast för onlineprogrammet via Zoom).

Föredraget om Unna Saiva av Kerstin Andersson
Arkeologen Gustaf Hallström kom till den samiska offerplatsen i Unna Saiva år 1915. Han skriver att plundringar av offerplatser "betraktades med ogillande av den äldre befolkningen". Trots det drog sig inte Hallström för att gräva upp och forsla bort över 600 föremål från platsen. De förvaras sedan dess i lagerlokaler på Historiska museet i Stockholm.

Kerstin Andersson, medlem i Amnesty Sápmi, är same och bördig från byn Lillsaivis intill offerplatsen. Hon är engagerad i frågan om att de samiska offergåvorna från Unna Saiva ska flyttas från Historiska museets källare till en värdigare placering i Sápmi.

Fotografier från återbegravning av samiska kvarlevor i Lycksele 2019: Molly Grönlund Müller
Fotografier, föremål från Unna Saiva: Kerstin Andersson

← Äldre inlägg

Gilla oss på Facebook

/7-amnesty-sapmi-laponia.jpg

Följ oss på Facebook. Vi publicerar nyheter och tips på evenemang med fokus på urfolksrätt och mänskliga rättigheter i Sápmi.

Kontakt

Hör av dig till Amnesty Sápmi!


Gruppsekreterare Erik Törnlund.
E-post: sapmi@amnesty.se

Stöd oss

Varje gåva har betydelse. Ditt stöd gör att vår gemensamma röst blir starkare och får bättre genomslag. 

Skanna QR-koden på bilden, eller skriv in vårt swishnummer 123 561 20 49 och valfritt belopp.

/gava-till-amnesty.jpg