Läs – litteraturtips

"Begrav mitt hjärta vid Udtjajaure" av Udtja Lasse (2007)

Från bokens baksidetext: "Den svenska regeringen uppdrog 2003 åt en senior diplomat att förhandla med Norge om en konvention om det gränsöverskridande renbetet. Han förväntades följa den etablerade politik som går ut på att offra svenska samers intressen för att komma överens med Norge. Men det gjorde han inte. Det förklaras av att han vuxit upp med samerna i en liten by i Jokkmokks lappmark och att han fann det naturligt att engagera sig för deras sak. Därmed tog förhandlingarna en annan vändning än uppdragsgivaren hade räknat med." 

En utförlig, men samtidigt lättläst och intressant genomgång av hur staten i historisk och modern tid har skapat, och skapar, lagar som har påverkat och fortfarande påverkar det samiska samhället. Det här är Udtja Lasses egen berättelse av hans uppdrag. Som diplomat är han känd som Lars Norberg.

För mer information om boken, läs här.

Boken finns på bibliotek och antikvariat. Den går också att beställa här.

Från Ruvhten till Voernese – besök hos samebyarna i Jämtland & Härjedalen av Ewa Ljungdahl (2020)

Från bokens baksidetext: "För den samiska befolkningen, liksom för samhället i övrigt, har mycket förändrats under de senaste hundra åren. Samer har aldrig levt isolerade från andra människor, och lagstiftningar, gränsstängningar och industrialismen är exempel på faktorer som påverkat levnadsvillkoren.

Ett viktigt budskap i boken är att fjäll och skog inte är någon "vildmark" utan ett kulturlandskap fullt av spår efter samisk verksamhet. Spåren är diskreta och ibland svåra att hitta, men när du väl lärt dig att tyda dem får de gamla platserna nytt liv och du tycker dig nästan se de människor som en gång bodde här.

Boken vänder sig till alla som på ett lättillgängligt sätt vill veta mera om Jämtlands- och Härjedalssamerna, både ur ett historiskt och nutida perspektiv."

Lyssna på en intervju med Ewa Ljungdahl på Sveriges Radio.
Finns att köpa via Gaaltije Sydsamiskt kulturcentrum.

"Herrarna satte oss hit" av Elin Anna Labba (2020)

Herrarna satte oss hit är en gripande skildring av Sveriges tvångsförflyttning av samerna som går rakt in i själen. De övergrepp som begicks om som kan kännas långt borta om man läser om dem idag som utomstående, blir i denna bok verkliga och kännbara. Det här är ingen bok man läser på kafferasten och lägger undan sedan. Den här boken finns kvar långt efter sista sidan är läst. 

Elin Anna Labba fick Augustpriset 2020 för sin bok med motiveringen "Elin Anna Labba beskriver renskinn som ’så mjuka att de känns som att handen ska smälta när man stryker dem’. Med samma stillsamma poetiska kraft i språket synliggör hon Sveriges tvångsförflyttningar av samerna, tvångsförflyttningar som söndrat urgamla släktband, nätverk och flyttleder. Genom att även väva in vittnesmål, arkivfotografier, kartor, jojkar och myndighetspapper riktar hon i denna mycket vackert formgivna bok nytt ljus på en mörk del av Sveriges historia". Boken blev även utnämnd till "Årets bok om svensk historia" 2020 av Nättidningen Svensk historia.

Läs mer om boken vår blogg.
Lyssna även på avsnittet med Elin Anna Labba i podden Samesystrar.

"Lappskatteland" av Annica Wennström (2013)

En ung kvinna finner nötta men vackert vävda skoband i en ask på sin mors vind. Hennes mamma, som aldrig velat kännas vid sitt samiska ursprung förnekar att hon vet varifrån banden kommer. Den unga kvinnan känner att banden bär på en historia och börjar nysta i sin släkts förflutna.

Lappskatteland är en släktkrönika och kärlekshistoria som spänner från 1860-tal till nutid. Annica Wennström beskriver fyra generationer kvinnor med starka band mellan sig, men också en förnekelsens historia som gör det omöjligt för dem att nå varandra.

”Min samiska identitet har hål – för jag har blivit fråntagen historien genom den politik som har drivits, säger författaren Annica Wennström i en intervju i Sveriges Radio 2013. I romanen "Lappskatteland" beskriver hon vad hennes familj varit med om, men också vad många andra samiska familjer har med sig i sin historia.

När hon växte upp pratades det inte mycket om att familjen var samer.

”Jag tycker det borde vara mer självklart, speciellt från det offentliga Sverige att ta itu med vår egen historia och göra rätt”. 

”Liberating Sápmi” av Gabriel Kuhn (2020)

”Det som verkligen motiverade mig var min frustration över det ointresse som majoritetsbefolkningen i Norden har för samer. De bryr sig helt enkelt inte". Det skriver den Gabriel Kuhn i förordet till ”Liberating Sápmi”.

”Det finns en märklig förutfattad mening om konflikter inom minoriteter. Som om deras missnöje skulle förlora trovärdighet om de inte är överens om allt. Det som kallas ’demokrati, mångfald och kritiskt tänkande’ i majoritetsbefolkningen, misskrediteras som ’oordning, kaos och omoget’ när det handlar om minoritetsbefolkningar”.

Boken handlar om att öka medvetenheten om samernas pågående kamp för rättvisa och självbestämmande. Gabriel Kuhn har samtalat med ett tiotal samer, som står upp för samiska rättighetsfrågor, bland andra aktivisten Niillas Somby från Norge, artisten Maxida Märak samt konstnären Anders Sunna från Sverige och filmskaparen Suvi West från Finland.

Boken är på engelska och fylld av tänkvärda citat, som ” Vi är tvungna att kräva äganderätt till vårt land, men i realiteten är inget land vårt. Ingen mark tillhör oss. Vi tillhör marken och det är vårt ansvar att ta hand om den”. Niillas Somby.

Samtal mellan Gabriel Kuhn och Niillas Somby finns på Youtube.

"När vi var samer" av Mats Jonsson (2021)

När Mats farfar dör öppnar familjen för första gången den förslutna och förbjudna svepask som alltid funnits i farfaderns hem. Där ligger renmärkesbevis, brev från lappfogden i Västerbottens län och foton från renskiljningar. Det visar sig att Mats härstammar från en släkt av skogssamer i Malåtrakten. Varför har det varit hemligt? Varför slutade de vara samer? Och varför vet de så lite om sin historia?

Mats Jonsson reser tillbaka i tiden. Nitiskt researcharbete ger en bild av hur hans släkt stiger ut ur historiens skuggor i slutet av 1600-talet och bedriver renskötsel på sina lappskatteland i närmare 250 år, medan det svenska samhället ständigt rycker närmare. När Mats farfar växer upp och blir familjens siste renskötare, har skogssamerna berövats sin kulturella identitet och är på väg att begravas i svenskhet. Det visar sig vara resultatet av en medveten politik som svenska staten förde långt in på 1900-talet. Samtidigt som fjällsamerna tilldelades den förnedrande rollen som exotisk urbefolkning, skulle skogssamerna utplånas som kulturell grupp för att ge plats åt nybyggare och skogsbolag.  Det var meningen att de skulle glömmas bort.

Boken är en tecknad och fängslande släktkrönika och en folkbildande skildring av det samiska folkets historia. Den är nominerad till Augustpriset 2021.

"Stöld" av Ann-Helén Laestadius (2021)

"Boken ger en fin och rättvis bild av samisk kultur och det samiska samhället som det ser ut idag, som jag tror att många samer kan känna igen sig i. Den ju väldigt spännande, jag njöt av varje sida. Jag hade en klump i halsen av en blandad spänning med nostalgi och vemod för Ann-Helén lyfter många ämnen som jag själv tycker är väldigt viktiga som psykisk ohälsa, rasism och förtrycket från majoritetssamhället men också skadliga strukturer som finns i det samiska samhället. Jag rekommenderar alla att läsa den här boken". 
Ina Omma, samisk folkbildare och aktivist

"En verklighetsbaserad samtidsroman som gav deltagarna i bokcirkeln känslor av sorg, frustration, äckel och ilska. Men också en det-här-måste-alla-läsa-känsla. Ann-Helén Laestadius har gjort en gedigen research. Hon har läst över hundra polisanmälningar om hot och ihjälplågade eller skjutna renar. Flera av händelserna i boken går också att läsa om i svenska medier. Ann-Helén Laestadius har fångat den samiska kulturen på ett sätt som en icke-same troligen inte skulle kunna göra.

Läs boken om Elsa, som är en stridbar person och har fått ”gåvan” av áddjá, Lasse som finns fast han ”har tagit bort sig”, áhkku som är djupt religiös trots vad kyrkan har gjort mot samerna, Minna som rakar av sig håret och ska bli jurist för att ta upp kampen via juridiken, ”rivgun” som inte accepteras som ”riktig same” och många, många fler. Läs om renen, biekka oapmi, vindens egendom. ”Jag äger dig inte, du är din egen. Du är bara min till låns”.
Amnesty Sápmis bokcirkel 2021 

Lyssna på en intervju med Ann-Helén Laestadius SR Kultur:
Desperation bakom roman om renstölder i Sápmi
Läs en intervju med Ann-Helén Laestadius: Samehatet har inte dykt upp ur ingenstans

Stulet land – svensk makt på samisk mark av Lennart Lundmark (2008)

Historikern Lennart Lundmark har ägnat decennier åt forskning om den svenska statens politik gentemot samerna från 1500-talet till allra senaste tid. Han har grävt djupt i arkiven och avslöjar hur övergreppen mot samerna egentligen gick till. FN:s kommitté mot rasdiskriminering och Europarådets kommission för mänskliga rättigheter är skarpa i sin kritik av Sveriges behandling av samerna. I andra demokratiska länder får ursprungsbefolkningarna starkare rättigheter på sina gamla områden. Men i Sverige fortsätter samerna att förlora allt mer.

RASBIOLOGI

"Allt som kan mätas är inte vetenskap" av Lennart Lundmark (2007)

År 1922 utmärkte sig Sverige genom att som första land i världen inrätta ett statligt institut för rasbiologi, Rasbiologiska institutet. En skrift om de politiska och idéhistoriska perspektiv som låg till grund för rasbiologins ställning och konsekvenser i Sverige under 1800- och 1900- talen.

Går att ladda ner här.

"Hjalmar Lundbohm: ledare, samhällsbyggare och kulturmecenat" av Curt Persson (2018)

LKABs första disponent och grundaren av Kiruna, Hjalmar Lundbohm, spelade en aktiv roll i svensk rasbiologi. Det skriver historikern Curt Persson i en biografi om Lundbohm.

Curt Persson beskriver Lundbohm som en dualist som dels bidrog till att Johan Turi kunde ge ut sin bok Muitalus sámiid birra, dels finaniserade rasbiologiska studier av samer. Lundbohm bidrog både med pengar och kontakter när Rasbiologiska institutets blivande chef Herman Lundborg inledde sina rasbiologiska studier av samer och tornedalsfinnar i Kiruna för omkring 100 år sedan.

Dessförinnan hade han även bekostat arkeologen Gustaf Hallströms vetenskapliga resa till Kiruna 1907, där Hallström bland annat genomförde skallmätningar på samiska kranier under Jukkasjärvi kyrka. Lundbohm var personligt engagerad och han delade värderingarna. Lundbohm var en nyckelperson som bekostade resorna och upplät sitt nätverk i form av kyrkoherdar, präster och predikanter som behjälpliga i verksamheten.

Sveriges Radio har intervjuat Curt Persson om boken.

"Historisk forskning om rasism och främlingsfientlighet i Sverige" av Martin Ericsson (2016)

Läs om hur rasism och främlingsfientlighet har studerats inom svensk forskning, och vilka resultat den forskningen har kommit fram till.

Martin Ericsson, fil dr vid historiska institutionen i Lund, har skrivit en analyserande kunskapsöversikt på uppdrag av Forum för levande historia. I översikten sammanställer och analyserar Ericsson svensk historisk forskning på området i en lättillgänglig rapport.

Går att ladda ner här.

"Käraste Herman" av Maja Hagerman (2015)

Läkaren och professorn Herman Lundborg var chef för världens första statliga rasbiologiska institut 1922-1935 i Uppsala. 

Lundborg hyllar Hitler och utvecklar metoder för rasundersökning, som senare kom att användas inom SS. Han var mannen som åtog sig ett storslaget uppdrag: att ”rädda det svenska folket”.

Käraste Herman är den första biografi som skrivits om honom. Här berättas om forskningsgåtorna han trodde sig lösa, om forskarvännerna i Nazityskland, som var inflytelserika rasexperter, och om personer han mötte vid sina undersökningar, inte minst kvinnor, som skakade om hans tillvaro i grunden. I tusentals brev till Lundborg kan vi följa honom, från det att han juni år 1913 ger sig av norrut på den första av många resor till Lappmarken. Han vill göra nytta för Sverige med den nya vetenskapen, rasbiologin: mäta, fotografera, samla, jämföra utseenden och klassificera alla han möter i högre och lägre ras.

En av dem är Maria från Lappland. Hon är "av fel typ", men får följa med honom till Uppsala, bo på hans kontor och jobba där som städerska. När hon föder hans barn uppges att fadern är okänd. Pojken lämnas bort, men Maria lyckas få tillbaka sitt barn. 

"Statlig rasforskning - en historik över Rasbiologiska institutet", Gunnar Broberg (1995)

I svensk nittonhundratalshistoria har Statens Institut för rasbiologi ofta uppmärksammats som ett lik i lasten. Institutet har framställts som belägg för en statligt sanktionerad rasism och som en härd för nazism. Institutets skamfilade rykte har använts i diskussionen om den svenska folkhemspolitiken och i bedömningen av det svenska forskarsamhället.

Syftet med den här framställningen är att så gott det går visa vilken verksamhet man egentligen bedrev. Fram träder institutets förste chef Herman Lundborg och hans efterföljare och motpol Gunnar Dahlberg men också en rad av tidens större och mindre namn, alla intresserade av statlig rasforskning. Denna historik är den första som utifrån källstudier granskar Rasbiologiska institutets verksamhet. Boken kom 2002 ut i en andra upplaga.

 

Gilla oss på Facebook

Följ oss på Facebook. Vi publicerar nyheter och tips på evenemang med fokus på urfolksrätt och mänskliga rättigheter i Sápmi.

Kontakt

Hör gärna av dig till Amnesty Sápmi!

/erik-tornlund-ordforande-amnesty-sapmi.jpg

Ordförande Erik Törnlund
E-post: sapmi@amnesty.se

Stöd oss

Varje gåva har betydelse. Ditt stöd gör att vår gemensamma röst blir starkare och får bättre genomslag. 

Skanna QR-koden på bilden, eller skriv in vårt swishnummer 123 561 20 49 och valfritt belopp.

/gava-till-amnesty.jpg